Igår hade Östers IF sitt årsmöte, och det var som vanligt ett väl genomfört upplägg där en viss Lars-Åke ”Lagge” Lagrell som mötesordförande raskt marscherade igenom formaliteterna. Ny ordförande i Östers IF blev Curt Persson, en man som förutom att visa upp ett hjärta för moderföreningen även engagerar sig i dess supporterförening East Front. Kanske var det första gången någonsin som EF nämndes överhuvudtaget i inledningstalet.
Det enda man som supporter till en början saknade var möjligtvis genomgången av de nya spelarna i föreningen (vilket sköttes på ett förtjänstfullt sätt under förra årets årsmöte), och kanske lite mer om hur den nya styrelsen tänkt jobba. Man klart står ändå att Öster står inför förändringar rent organisatoriskt, där styrelsen nu mer kan fokusera på de saker en styrelse skall fokusera på istället för att få inrikta sig på de facto rent föreningsarbete. Tidigare års styrelser har fått lägga ner en stor arbetsbörda med småsysslor inom föreningen, något som tar kraft från de bitar som egentligen inte har med själva föreningen att göra såsom de oerhört viktiga ekonomiska frågorna, eventuell bolagsbildning etc.
Men givetvis gick man som supporter och medlem i föreningen hem väldigt nöjd ändå. Varför? Låt oss kalla det öppenhet.
Efter årsmötet stannade nämligen samtliga ansvariga kvar, och årsmötet förvandlades från de strikta uppspaltade paragrafernas afton till en slags mingelkväll där alla pratade med alla. Det diskuterades allt från spelsystem till vem som skall ersätta Fredrik Åkesson som marknadschef. Och Leif Widén höll låda om spelsystem, spelare och hans egna personliga tankar till alla som ville lyssna (och det ville vi) i över en timme(!) efter årsmötets ordinarie slut.
Men tillbaka till Curt Persson och vad det betyder för oss supportrar att få någon som är så uttalat positiv till supporterklubben som ordförande i Östers styrelse. Vi vet alla hur supporterföreningarna i fotboll har utvecklats de senaste åren. Från att en gång ha varit rätt ihopknutna sällskap så är numer var och varannan människa medlem i supporterföreningen till ”sitt” lag. Det är snart lika naturligt att vara medlem i en supporterförening som att gå och se sitt lags matcher. Och det är via supporterföreningarna som huvudföreningarna enklast kan nå ut till alla de människor som följer laget aktivt. Så samarbete är viktigt.
Nu har jag inte ens nämnt den ekonomiska biten. Självklart är det en stor del. Alla vill att Östers IF t ex skall kunna klara av att avlöna bättre spelare, och att kunna göra förstärkningar framöver utan att behöva lita till Bosman i nio fall av tio. Då behövs vi och våra pengar, för att säga det väldigt krasst. Sponsorer bidrar givetvis med den största delen, men det finns väldigt ont om sponsorer som stöttar lag utan publik och supporterkultur. Lägg därtill den nödvändiga souvenirförsäljningen som är en ”enkel” och bra inkomstkälla till föreningen. Säg att alla Östers medlemmar (ca 2000 st) köpte en ny Österhalsduk i år för 150 kr. Vips har vi avlönat en yngre spelare till i ett år. Säg att de istället köpte en ny replica för 400 kr, och vips har vi avlönat en allsvensk toppspelare till i ett år. Inklusive sociala avgifter.
Vi som jobbat med supporterföreningen i några år vet hur förhållandet en gång varit mellan Öster och East Front. Så sent som för fyra år sedan diskuterade vi om EF skulle vara Östers officiella supporterförening överhuvudtaget, bland annat p g a att Öster var rädda för att de böter vi drog på oss i samband med matcherna skulle förstöra deras ekonomi(!). Så långt hade vi kommit då. Sedan dess har det gradvist blivit bättre, och sedan 2002 så har det varit riktigt bra.
I år utvecklas det ytterligare t ex genom att en EF-medlem erbjöds att sitta med i den grupp som diskuterar den kommande nya fotbollsarenan på Värendsvallen. Ett annat är att Östers nya styrelseordförande Curt Persson (som ju nämns ovan) gärna vill vara med på EF Visions möten då han tycker att det är oerhört intressant att ta del av vad vi supportrar tror, tänker och tycker om framtiden. Lägg därtill att vi numer samarbetar i frågor som att t ex plocka fram nya souvenirer och matcharrangemang, och har mer eller mindre daglig kontakt med de ansvariga inom huvudföreningen. Det fanns inte ens på pappret år 1998 eller 1999.
Jag hoppas och tror att med Curt Persson som styrelseordförande, och inte minst Ola Rydén som klubbdirektör så kommer vi att fortsätta på den inslagna vägen. EF behövs som en fristående kraft jämte Östers IF, med supportrar som kritiskt granskar föreningen vid eventuella misstag samtidigt som de genom sin närvaro och engagemang stöttar föreningen oerhört mycket ekonomiskt.
Igår var dessutom en bra dag på andra sätt. Vi som var på ovan nämnda årsmöte fick ta del av den pinfärska Öster News som skickas ut till alla nuvarande medlemmar idag eller imorgon. Som vanligt helt underbar läsning. Det inledande honoraret till Stig Svensson gav mig rysningar, och efter det tas man med på en fantastisk berg och dalbana i och omkring EF:s allra innersta med bl a skribenten ”Gais-Åke Feskeböxa”, och där ironin – den så viktiga för East Front – är i total fokus. Jag rankar den som ett av de absolut bästa fotbollszines som funnits för en specifik förening. Dessutom finns det inte många konkurrenter kvar i nuläget.
Den tidningen har vi i East Front, och den skall vi vara stolta över.
Bland mycket annat.
