Har man som Östersupporter inget bättre för sig kan man alltid ta en djupdykning i musikens underbara värld. Vill man bli 80-talsnostalgisk kan man plocka fram sin dammiga singel av Opus: ”Leif is Leif”. Om man sedan efter det vill bli lagom anarkistisk tar man helt sonika fram Iggy Pops klassiska ”Lust for Leif” eller varför inte Ramones kyliga ”Im not afraid of Leif”?
Om man letar under OBB (Oförtjänt Bortglömda Band) i arkivet så är det nära till hands att plocka fram underbara ”High Leif” med Counting Crows, och under EHB (Extremt Hypade Band) så är ”Got to get you inside my Leif” från Beatles allra bästa skiva ”Revolver” ett säkert tips. Känner man sedan att man vill återuppliva en svag doft av kokt fårskalle från Thordarssons och Makans dagar så kan ju ”There is more to Leif than this” av Björk passa bra. Sist men inte minst så gör man en tripp till de mer eller mindre nutida brittiska banden i skivsamlingen och får då uppleva ”Looking for Leif” av Pulp, ”Still Leif” av Suede och ”Leif is for living” av Coldplay. Fantastiskt.
Leif ja. Lyckas Leif Widén med bedriften att ta oss rätt tillbaka till allsvenskan igen så lovar jag att skaka fram en 50-i-topplista med Leiflåtar. Men den dagen – den sorgen. Eller glädjen, vilket det nu blir.
Förövrigt är hela Leifsektionen av veckobrevet sponsrad av Peter Hansen, vars signatur i EF:s forum just nu är den kanske mest klockrena någonsin: ”Leif is like a box of chocolate. You never know what you´re gonna get.”
På tal om veckobrevsskribenter. Jockeluring befinner sig förmodligen just nu i Afrika (kanske letar han efter den där storvuxna, lagom elake och nickstarka forwarden vi behöver), och därför har han bett om dispens denna vecka. Meningen var väl att vi skulle hitta någon ersättare, men det är som vanligt när det gäller webmastern för den här just nu uselt uppdaterade sidan – det glöms bort och så får han komma med en nödlösning i sista sekunden. Men lite av varje ska vi nog se till att få ihop.
Det har ju faktiskt hänt en del den här veckan vad gäller Öster. Årets första träningsmatch spelades traditionsenligt mot Svea Rikes Radio Kronobergs Länslag, och var väl ungefär som vanligt tycker jag. Rätt usel fotboll, men med några små glimtar här och där som talar om för en vad man kan förvänta sig. Analysdelen av hjärnan har redan bestämt sig för vilka som toppar och vilka som floppar, men den är inte riktigt redo för att dela med sig av den ihopsamlade informationen ännu.
Med anledning av att det just nu florerar runt 76 Atibatrådar i EF Forum så tänker jag inte nämna Nordamerikas Viera mer i det här veckobrevet. Spekulera mera.
Förra året var det grymt tunga ben i länslagsmatchen, men bra mycket mer effektivt. I fredags var det tvärtom – piggare ben men bra mycket mer ineffektivt. Vad ska man dra för växlar av det? Antagligen inga alls, men vi kan i vilket fall som helst konstatera att ÖIF är livrädda för att få långa skadelistor på nyckelspelare i år. Vi är tillbaka på en träningsdos som liknar den 2002, och även om det gagnar de äldre rutinerade (som mest behöver jogga igång sig lite, sen flyter allt på som vanligt) så kan det visa sig ödesdigert för de yngre spelarna som behöver träna med konkreta saker som t ex bollbehandling och teknik. Det sistnämnda var Schenka en expert på, på bekostnad av uppbyggnadsträning och fysisk träning. Mitt resonemang är hittills således att:
– De rutinerade spelarna blir mer skadefria i år än förra året.
– De yngre spelarna kommer inte att utvecklas lika mycket som tidigare år.
Frågan är vad som är viktigast för att klara oss igenom ”Norrlandsserien”. Det här kommer inte att bli lätt. Vi kommer att vara en av storfavoriterna, och förmodligen föra spelet i ca 70-80% av matcherna (annars är det något som är allvarligt fel eller förändrats drastiskt under det år vi lyckades lämna Superettan). Vi behöver vitamininjektioner från de yngre spelarna, och rutinen och inställningen från de äldre spelarna. Men främst av allt behöver vi någon som trycker in bollarna, och det är just det vi saknar. Hade vi t ex haft en frisk Ludde Pung att tillgå hade jag inte tvekat att hävda att 2004 skulle bli ett enda långt återtåg, men nu är jag mer tveksam. Ska analysera sönder hela Superettan i kommande artiklar, så jag ska bespara er de snuskigaste detaljerna nu.
Johan ”Fiskarn” Svensson borde för övrigt nästan vara klar för Elfsborg med det pannbandet han visade upp i fredags.
Har tänkt länge på om man skulle ta och analysera fram vilken skiva man skulle välja om man bara fick lyssna på en skiva till resten av livet. För mig är det just nu hårfint mellan ”Harvest” (Neil Young), ”Urban Hymns” (Verve) och ”Recovering the satellites” (Counting Crows). Imorgon är det något annat som gäller. Hade förmodligen till och med glömt bort ”Harvest” om det inte vore för att den snurrar runt i MP3-spelaren just nu.
Erik Tengroth och John Sallhag ger mig så pass sköna vibbar att jag så mycket hoppas att jag har fel i min åldermän/ynglinganalys ovan.
Nu till en sann(!) historia som utspelade sig igår kväll. Oscar, min fyraåring som fyller fem i februari skulle gå och lägga sig. Av alla hans gosedjur så är det en panda som smäller allra högst när man skall sova, och den pandan har han fyndigt och unikt döpt till ”Teddy”. Med den i EF-kretsar välkände ”Terror-Teddy” i mina tankar kunde jag inte låta bli att fråga Oscar om Teddy hette något mer än bara Teddy:
– Heter han kanske Croby i efternamn som du? Teddy Croby?
– Nä pappa.
– Oscarsson kanske?
– Nä, han heter Teddy Stringheim.
– Teddy Stringheim?
– Ja, Teddy Björn Stringheim.
Det är tacksamt att ha barn. Och som Tage Danielsson sade en gång i tiden: ”Det bästa med barn är att de inte går runt och visar upp kort på sina föräldrar”.
Tage Danielsson förresten. Har nyligen återigen tragglat mig igenom hans samlade verk för säkert 57:e gången. Ni som sett mina signaturer på forumet på sistone har säkerligen märkt av detta. Det kommer förmodligen någon eller några till så det är bara att vänja sig. Och om ni vill läsa tänkvärda saker som passar vilken partitillhörighet eller ”kant” man än tillhör – besök er lokala bokhandel idag.
Kom att tänka på en Leif-låt till: ”Leif´s been good” av Bob Seger. Kastar in ”Walk of Leif” av Dire Straits när vi ändå är inne på gubbrock.
Jag hade faktiskt tänkt att döpa det här veckobrevet till ”Johan Persson missbrukar det fria ordet” och skriva en riktig gnällartikel om hans surbukande i lokal media men jag ångrade mig. Det är inte värt det. Men jag har i alla fall kommit fram till att efter min nuvarande prenumeration gått ut så skall jag inte förnya den. Tidningen ger mig faktiskt absolut ingenting, och om jag någon morgon skulle vilja läsa den så finns den på jobbet. Eller i affären. Meningen när man öppnar en tidning som man dessutom betalar rätt dyra pengar för är nog inte att man skall bli irriterad nio gånger av tio. Det är dock inte bara ledarkrönikorna på sporten som är problemet, jag är även rätt trött på de ständigt politiskt korrekta kultur- och ledarsidorna och på insändarna som håller mycket lägre nivå än t ex de olika gästböckerna på SvenskaFans.com.
Några ord om eastfront.net innan jag slutar – det rullar på rätt bra med programmeringen av den nya sidan faktiskt. Men som ni märkt är uppdateringarna eftersatta för tillfället, och jag är förvånad att ingen (inte ett enda mail eller forumdiskussion i ärendet) ännu gnällt. Detta tackar jag er för, jag antar att ni någonstans förstår mig och det känns jävligt skönt.
Ed
er,
Zingo
P.S.: Fidde Gustafson kommer att bli nyckelspelare i årets Öster. Han inledde lite märkligt i länslagsmatchen, men vilken blick för spelet han har. Jag tror faktiskt att vi fått jackpot. D.S.
P.S. II: ”The real Leif” av John Mellencamp och No Doubts ”Simple kind of Leif” är också två bra Leiflåtar. Är jag uppe i 50 snart? D.S. II
