I den sista årskrönikan så tar vi upp East Front. Den sanna rödblå supporterföreningen som var dömd till en slumrande tillvaro endast för några år sedan spirar just nu av liv, och det är många ”nya” supportrar som nu aktivt vill hjälpa till att främja supporterkulturen i Växjö. Detta trots att vi ofta blir missförstådda i lokal media och under föregående år även i s k riksmedia.
Det hände en hel del inom East Front 2003. Då jag själv var ordförande under den sista självande biten av 2002 hann jag få en glimt av hur intresset från bl a media ökade markant när det stod klart att Östers IF var klart för allsvenskan. Skillnaden är som natt och dag, den går inte ens att beskriva i procent. Representanter från sajter på nätet och riksmedia ringde på kväller och helger och ville ha kommentarer om allt från silly season-rykten till hur vi ställde oss till att möta DIF:s massiva bortafölje i hemmapremiären. Med facit i hand kan vi säga att vi klarade testet galant, och det finns mängder av personer som jobbat hårt under året som nu skall krediteras i den här krönikan.
Men vi tar det från början.
På årsmötet den 22 februari 2003 så kunde vi konstatera att vi återigen lyckats få ihop den ekonomiska biten samt att vi fick några nya styrelsemedlemmar: Ordförande blev Torbjörn ”Tobbe Ax” Axelsson, marknadsansvarig blev Patrik ”Rasken” Rask och sist men inte minst så tog Erik ”Svarta Hatten” Gustafsson över arrangemangsbiten. Tre tunga namn som skulle komma att bidra med mycket till föreningen under året som gick, och det känns oerhört skönt att redan nu veta att de allra flesta i dagens styrelse är sugna på att köra även 2004.
Något som varit som en mörk skugga över EF har tidigare varit matchvärdskapet. På grund av problem under slutet av 90-talet och början av 2000-talet var det i princip ingen som ville vara matchvärdar på resorna, något som krävdes av Svenska Fotbollsförbundet under 2002 och det kravet blev som ni förstår ännu tydligare i Allsvenskan 2003. Vi lade grunden 2002 med att några personer fick utbildning, och samtidigt som de värsta problemmakarna försvann från resorna så skötte sig det resterande folket så bra att vi inte hade några större problem att få ihop matchvärdar till resorna under 2003.
East Fronts idé har varit att supportrarna själva skall ta ansvar för sitt agerande, och att vi vill slippa ”vakttyper” som talar om för folk vad som är fel och vad som är rätt. Det är mycket lindrigare, lugnare och bättre för klackgemenskapen att detta sköts av personer som finns med under hela resorna och som redan känner den större delen av folket – och 2003 fick vi kvitto för att vår vision fungerande. Trots att vi åkte ur allsvenskan och det var flera ”jobbiga” matcher fick vi inte en enda böteslapp från Svenska Fotbollsförbundet.
Främst ska vi hylla vår ordförande och därigenom säkerhetsansvarige Tobbe Ax för detta. Med ett kolugn som inte är av denna värld har han delegerat utan att vara diktatorisk och skött de allra flesta av de säkerhetsmöten, telefonsamtal och allt som hör till. Det handlar om arbete som inte syns på ytan, men som tar mycket tid och kraft. Jag vill även ge credit till alla de som ställt upp som matchvärdar samt vikarierat för Tobbe när han inte har kunnat, nuförtiden handlar det om så många personer att det blir svårt att räkna upp alla – så ingen nämnd, ingen glömd.
Ett annat otacksamt arbete inom East Front är tifoverksamheten. På årsmötet bildades en tifogrupp med ”Pedda” och ”Majk” som initiativtagare, de tog tag i uppgiften med en begränsad budget och skötte det fantastiskt bra. Nya flaggor fixades och flera riktigt bra läktararrangemang kunde ordnas. Nu ser det ut som om de kommer att fortsätta att ta tag i den här biten även under 2004, vilket är stort med tanke på hur mycket alla gnäller om att vi skall göra det, det och det – och i slutändan inte hjälper till. Det går åt mycket folk för att lösa ett stort arrangemang, och jag vill uppmana att alla som är intresserade av att hjälpa till med detta går in med själ och hjärta och stöttar gruppen.
Vidare så fräschade vi återigen upp vårt kära Norra Stå genom att med stöd från Östers marknadsgrupp fixa ny röd och blå färg och sedermera pensla över den tidigare flagnade färgen. Värendsvallens snyggaste läktarplats finns fortfarande hos oss, och ett stort tack till alla er som hjälpte till med den här uppgiften.
Det går inte att ta sig an uppgiften att skriva en årskrönika om föreningen utan att beskriva sommarens mediadebacle som undertecknad i egenskap av ansvarig utgivare är skyldig till. Jag trodde i min enfald att professionell media, som själva numer inte tvekar att införa ironi i sina artiklar och krönikor, själva skulle förstå ironi när den förekommer i skriven text. Så är inte fallet. Inom media är regeln att alltid sparka på folk för det är uppenbarligen det som säljer tidningar. När East Front t ex hjälpte till med uppgiften att få 100 st Rostockfans som ville hylla Peter Wibrån att stå tillsammans med oss på vår sektion så belönades det med en liten biartikel där vårt namn inte nämndes en enda gång. När en veckobrevsskribent öste ut ironi efter en tragisk domarinsats belönades det med en helsida i Expressen samt en märklig krönika av Johan Persson i Smålandsposten.
Att Expressen inte begriper bättre är en sak. De har liten eller ingen anknytning till East Front som helhet, och det var enkelt för dem att skapa en meningslös artikel om att vi skulle hota en domare på våran officiella hemsida. Vår ordförande kontaktade direkt domaren i fråga, berättade att det handlade om en ironisk vinkling av en krönikör och inte en uppmaning från en supporterförening varpå man beslutade att artikeln skulle tas bort för att undvika ytterligare misstolkningar. Artikeln togs bort från hemsidan under samma dag som tidningen publicerades.
Att vår lokala tidning Smålandsposten inte begriper bättre är mer tragiskt. Men East Front hade ju förekommit i riksmedia och det var man tvungna att skriva någonting om. I en krönika som inleds med ”East Front missbrukar det fria ordet” så ondgör sig artikelförfattaren Johan Persson över veckobrevet samt de ”anonyma” inläggen på East Fronts forum.
Att man förfasas över ett veckobrev där ironin kan verka svårtydlig är en sak, och inte så mycket att säga om. Men att med en mening kritisera en hel supporterförening för att missbruka det fria ordet är magstarkt. Persson tog i artikeln upp vårt forum som exempel, och menade att inläggen där är anonyma. Inläggen på vårt forum är precis lika anonyma som t ex ”Röster” i Smålandsposten eller deras eget s k diskussionsforum på nätet. Varför ska man behöva skriva ut sitt fulla namn och kanske t o m telefonnummer för att föra ut en åsikt? Jag anser snarare att det är föreningar som East Front som absolut inte missbrukar det fria ordet. Vi visar öppet vad våra medlemmar tycker och känner genom så väl välskrivna veckobrev som genom ett öppet användarforum. Vi har ingenting att dölja – det är så här vi är.
Jag tycker dock att Johan Persson slår huvudet på spiken i sin krönika på ett sätt. Ironi är inte lätt att genomskåda i skriven text, och det finns personer som t ex polisanmäler TV-program som ”Hipp Hipp”. Men vill vi ha ett samhälle där allting förklaras för oss? Kanske är det så, för konsekvensen av mediadrevet i somras blir att i den nya versionen av eastfront.net som poppar upp i februari så kommer samtliga veckobrev att föregås av en text som förklarar bl a att ”följande är en krönikörs åsikter – inte supporterföreningen” och ”ironi kan förekomma”. Patetiskt? Javisst. Men eastfront.net skapas av personer som har a
ndra jobb vid sidan om och skriver som bisyssla. Och jag som ansvarig utgivare vill göra allt för att skydda dem från ytterligare påhopp av såväl lokal som rikspress.
För er som vill läsa om Johan Perssons artikel så finns den under ”Sport” och ”Arkiv” på deras hemsida (klicka sedan på ”2003” och ”Juli”). Av olika skäl så länkar jag inte direkt till SMP mer.
Vi lämnar detta ämne där och koncentrerar oss på resandet, kärnan i verksamheten. Som vanligt har vi anordnat resor till samtliga bortamatcher, undantaget får väl kallas Sundsvall där en traditionell bussresa helt enkelt inte blev ekonomiskt försvarbar. Resandet har ökat, givetvis beror den mesta delen av det på den allsvenska statusen men vi hoppas självklart att så många som möjligt väljer att hänga på under 2004 – trots många långa avstånd. Vi har länge snackat om att dokumentera resorna och i somras/höstas togs videokameran med till resan mot Malmö vilket resulterade i filmen ”Avarter”. Snart kommer ett begränsat antal DVD:er att finnas tillgängliga för försäljning på hemsidan, men ni får ge er till tåls ett litet tag till.
Jag nämnde kort ovan när vi tog emot våra supportervänner från Hansa Rostock på vår sektion i matchen mot Hammarby hemma i somras. Det började med en förfrågan från två tyska supportrar som ville hylla Peter Wibrån på ett korrekt sätt (Peter fick inte spela i deras sista hemmamatch föregående säsong) och slutade med att tyskarna arrangerade två fulla bussar med strax över 100 personer. Trots att de var rejält försenade så hjälptes alla åt för att kunna få dem på plats så fort som möjligt, och här var det många som ska ha stor credit för deras insatser. Inte minst Peter Wibråns fru(!), som ensam kom springande över Värendsvallen för att dirigera, liksom polisen och Östers IF som kunde varit negativa till händelsen men som istället såg det positiva med förbrödring över gränserna. Ett STORT tack till er! Det blev en oförglömlig händelse för båda supportergrupperna, och vi som var med på festen efter matchen blev överösta av beröm från tyskarna.
Det finns som vanligt mängder av händelser att ta upp från resorna runt om i landet, men då mitt spaltutrymme i viss mån är begränsat väljer jag att släppa den biten till er istället. Använd forumet för att minnas! Själv kommer jag ju aldrig glömma intervjun med en viss svart hatt under filmandet av ”Avarter” men… äsch nu var jag ju där igen i alla fall.
Som slutord vill jag säga att East Front är en förening i förvandling. Det kommer mycket nya medlemmar som sätter sin prägel på föreningen, och att det känns skönt att så många ser igenom medias felaktiga bild av oss som en bunt domarhatare och bortskämda slynglar. Vi bygger supporterkultur i Växjö, sen kan andra säga vad de vill om oss. Minns de tre G:na som framkom redan under 2000 som grundstenarna i vår verksamhet:
Glädje. Gemenskap. Galenskap.
Ut med det gamla och in med det nya!
