Äta bör man annars dör man. Och att dö medan vi fortfarande ligger i Superettan är inget jag tänker ta mig för. Alltså tog jag hissen ner till Ica-butiken (här tar man hissen ner till allting) i god tid före kvällens Champions League-match på teve. Enligt planerna skulle maten vara prydligt inpackad i kyl och skafferi tolv minuter före avspark. Jo, hej du.
När matkasse nr 1 av 4 var packad ville kassörskan ha betalt. Jag vände upp mot henne, drog mitt Ica-kort, slog koden och tryckte på OK. Därefter vände jag åt andra hållet igen för att fortsätta med packningsbestyren. Men vart hade matkasse nr 1 tagit vägen?
Vände tillbaka åt kassörskans håll för att göra henne uppmärksam på det faktum att min just betalda mat delvis hade gått upp i rök. Kassörskan var redan i färd med att knappa in nästa kunds varor.
– Ursäkta mig, men min mat har försvunnit.
– Vad sa du sa du? Den ligger ju där.
– Ja, all mat har inte försvunnit, men den första fjärdedelen av den är definitivt borta.
– Är du säker på det?
– Ja, helt säker. Jag ställde kassen här och hur jag än tittar så står den inte kvar.
– Har du varit ute på parkeringen och letat?
– Tror du att maten har promenerat iväg, menar du?
– Nej, jag menar att den förra kunden kanske tog kassen med sig av misstag och i så fall så är han kanske på parkeringen nu och packar in din kasse i sin bil.
– Klok tanke. Men kan jag springa ut på parkeringen och leta utan att resten av maten också försvinner medan jag är borta? Jag är rätt hungrig nämligen.
– Absolut, jag håller koll på din mat om du springer ut på parkeringen.
Sprang gjorde jag väl inte direkt, mina ben är inte så fulla av spring som de kanske borde. Men jag gick i rask takt ut på Ica-parkeringen där det förstås inte fanns någon matkasse-tjuv kvar. På de två minuter som gått sedan själva tillgreppet skulle han ha hunnit försvinna flera gånger om. Återvände till kassörskan för att meddela att kassen nog var permanent borta.
– Ja då är väl inget annat att göra än att du plockar ihop en ny kasse på vår bekostnad.
– Det var kundvänligt ska jag säga.
– Jomen det är ju självklart. Vad hade du i kassen?
– Det vet jag inte. Den är ju försvunnen.
– Hur gör vi nu då?
Kassörskan och jag stod och glodde på varandra en stund innan jag kom på lösningen.
– Vi skulle väl kunna bocka av på kvittot allt som jag inte har blivit av med.
– Och vad har vi för nytta av det? Det du har kvar ska du ju inte ha en gång till.
– Nä, men när vi är färdigbockade så ser vi ju på kvittot vad som fattas.
– Genialt!
Så himla genialt som kassörskan ville ha det till var det kanske inte, men det funkade. Kassörskan stängde kassan medan jag baxade tillbaka alla varorna och lassade upp dem på bandet igen. Kassörskan bockade av, sak för sak. Till sist återstod:
8 liter mellanmjölk
2 pkt skinkschnitzel
2 pkt kycklingfilé
2 pkt Mor Jennys kåldolmar
Dessa varor fanns ingenstans, eller rättare sagt de fanns inte där de skulle finnas.
– Då går jag och hämtar en ny omgång av det där?
– Ja det vore snällt om du ville göra det så kan jag öppna kassan igen.
– Fast hur ska jag kunna hitta en ny skinkschnitzel för exakt 25:37 och kycklingfilé för 32:48? Det är ju liksom lättare med mjölken.
– Men inte ska vi väl räkna ören? Ta nåt som hamnar i närheten.
Kundvänlig och flexibel kassörska det där. Heja Ica! Annat var det med den där tjejen på gatuköket i Osby som för 20 år sedan vägrade att sälja en halv portion räksallad till mig med motiveringen att de bara sålde hela portioner. Det hände sig på väg till Malmö Stadion, men det är ju i stort en annan historia, eventuellt redan berättad. Mitt minne försvinner nuförtiden lika fort som en matvarukasse.
Nåiallafall, naturligtvis så dök ju matkasse-tjuven upp lagom till det att jag hade plockat ihop varorna på nytt. Han bad så hemskt mycket om ursäkt men han hade fått med sig min kasse av misstag och han märkte det inte förrän han kom hem. Ingen fara, tyckte jag, och anslöt min f.d. försvunna kasse med de tre övriga och så tog jag hissen hem igen. Inte fan märkte jag att det fattades två paket Mor Jennys kåldolmar i den återfunna kassen. Den ofrivillige tjuven hade väl flyttat över de paketen till en annan kasse när han lassade in alltihop i bilen. Så nu sitter det nånstans i Stockholmstrakten en stackars grabb med ångest över att han har stulit två paket kåldolmar av en annan stackars grabb som visserligen hade ett tredje paket att stoppa in i micron och som därför inte svälte ihjäl, men som det likväl är synd om för han missade halva första halvlek av kvällens Champions League-match.
* * *
Ringde Dannes Däck i Huddinge och fick prata med Torsten. Han i sin tur var tvungen att kolla med Conny som meddelade att de hittat mina vinterdäck men inte muttrarna till däcken. Conny sa till Torsten att han skulle säga till mig att ringa igen i morgon och fråga efter Börje.
Danne kan konsten att delegera.
* * *
Du som följer historien om min frisörska kan glädja dig över att jag just kommit hem igen efter julklippningen. Nu säger frisörskan att hon gjort definitivt slut med sin kille. Men hon tycker samtidigt att hon börjar bli gammal, att det är dags att bilda familj.
– Pröva en sån där kontaktsajt på nätet, sa jag. Jag vet flera som hittat sitt livs kärlek den vägen.
– Jag har inget Internet hemma. Men min förre kille har ju det förstås…
– Men du kan väl inte åka hem till honom och söka efter ny kille via hans dator?
– Nä, det har du nog rätt i… Jag har en kompis som faktiskt prövat det där. Hon bor i Grekland och svarade på en annons från en turk i Tyskland.
– Och hur gick det?
– Jättebra! Hon åkte till Tyskland och bodde på hotell i en hel månad och han betalade alltihop!
– Och?
– Vadå och? Hotell, mat, kläder, turken betalade alltihop trots att hon hånade honom för att han hade stor näsa.
– Men kärleken går väl inte ut på att allt ska vara gratis i första hand?
– Nä, kanske inte… och nu ringer turken och tjatar på henne att hon ska komma tillbaka, men hon tål honom inte.
– Det gick alltså inte så bra trots allt?
– Nä, förutom det där med att allt var gratis då. Som vanligt vill du inte ha några polisonger va?
Fortsättning följer.
* * *
Eftersom jag ligger sjuk och eländig hemma har jag just inget annat för mig än att spela Championship Manager 4. Häromdagen fick jag en kul idé. Jag letade rätt på Simon Sjöfors som visade sig föra en rättvist tynande tillvaro i Kalmar FF:s B-lag. Och så bjöd jag Kalmar 178.000.000 för killen. FF accepterade förstås med vändande post med påföljd att jag erbjöd Sjöfors del i rotationssystem, 1500 i månaden och löfte om 25-procentig lönesänkning vid eventuell nedflyttning. Sjöfors tackade nej med gråten i halsen och kommentaren att det där inte var vad han hade tänkt sig. Själv mådde jag genast lite bättre för en stund, även om det ultimata hade varit att han hade accepterat erbjudandet så att jag hade kunnat dra tillbaka det framför näsan på honom. Att FF:s styrelse på köpet kände sig blåst på knappt 200 miljoner är ju bara en bonus.
* * *
Till sist ett privat meddelande till Mattan som efterlyst mig på forum. Saken är den att jag har jobbat sönder mig, så nu går jag på både kul piller och terapi för att hitta tillbaka. Terapeuten målar upp diagram på väggen och för i bevis att jag har passerat stadiet av ”kronisk stress” och övergått i ”direkt utbrändhet”. Hon tror att det beror på långvarig för hög arbetsbelastning. Själv tror jag att det beror på 26 oktober. Det får vara hur det vill med den saken, bara jag är på benen igen till premiären. Vore bra om du inte sa nåt till nån, Mattan, såna här psykbryt är lite skämmiga.
