Östers damlag kommer alltså även under nästa år att tituleras ”Östers IF”. Er webmaster delar just av den anledningen med sig av sina tankar och funderingar kring framtiden för damlaget, och hur vi kan se till att överbrygga den klyfta som faktiskt finns mellan de båda elitlagens förespråkare i vår rödblå förening.
IFK Växjös medlemmar belönade dess styrelse idoga arbete med att sätta upp en fungerande plan för att ta upp damfotboll på elitnivå i föreningen med ett rungande nej, och styrelsen fick kalla fötter och tog tillbaka sitt beslut. Ett beslut som – med tanke på hur huvuddelen av IFK:s medlemmar tagit emot det – måste anses som riktigt. Det vore omöjligt att bedriva en så pass krävande verksamhet som ett elitlag i damfotboll är utan ett brett stöd i hela föreningen.
Det här innebär nu att en rätt otrevlig situation uppstår. Såväl damlagets företrädare som Östers IF:s huvudstyrelse var överens om att det bästa vore att damlaget lämnade föreningen. Det verkar inte finnas någon enskild person som vill ta risken alternativt har pengarna för att se till att damlaget separeras och blir till en egen förening, utan istället så kommer vi att få tillbaka en jobbig debatt om spärrlistor, fördelning av pengar, goodwill och vem som gör vad i Östers IF. På sikt kan det här utvecklas till ett negativt skimmer kring rödblått som måste lösas – snarast.
Jag tillhör den kategorin som anser att det är omöjligt att fortsätta med de två elitlagen i samma förening som det ser ut idag. Det är endast Malmö FF förutom Öster som har mäktat med att behålla två elitlag i samma faktiska förening, och Malmö FF spelar i en annan ekonomisk division än Öster. Många hävdar att damfotbollen kommer att få ett uppsving i Sverige iochmed framgångarna i VM i somras, och att det därmed handlar om en blivande guldkalv. Men jag tror inte att det är så enkelt. Visst ökade publiksiffrorna direkt efter VM, men i princip endast på de arenor i damallsvenskan där spelare från landslaget medverkade. Sponsorerna är säkert mer välvilligt inställda till damlag som Umeå IK, Malmö FF och Djurgården/Älvsjö till den kommande damallsvenskan 2004, men jag undrar om det inte tar slut där. Man kan inte efter en månads hausse i idrottssverige börja prata om en trend.
Nu tror säkert många att jag inte vill ha kvar damlaget i föreningen, och de har till en viss del rätt. Jag tror nämligen att det bästa vore att damlaget hamnar i en annan miljö än den som i dagsläget är huvudfokuserad på herrlaget. På herrsidan har vi en väl fungerande ungdomsverksamhet sedan många år tillbaka, en Tipselit som hänger bra med och ett herrlag som är ungt, talangfullt och har ett färskt år i Allsvenskan bakom sig samt en tradition som gör att vi tillhör Sveriges främsta herrfotbollslag genom tiderna. Det är genom herrlaget vi kan få de stora inkomsterna, de som krävs för att kunna nå det senaste målet att vara ett etablerat allsvenskt mittenlag under 2006. Att påstå att fokusen borde flyttas mer mot damlaget för att på så sätt kunna minska det stora underskott som sektionen dras med år efter år blir jobbigt. Mycket jobbigt.
Som Östersupporter är jag dock av annan uppfattning. Jag är ingen frekvent besökare av damlaget, men jag brukar se en del matcher varje säsong. Allt som är rödblått är rätt, och jag har flera glada minnen från att stå vid sidan av planen och försöka hjälpa fram tjejerna till vinst. Jag minns också hur roligt vi hade tillsammans under t ex Karl-Oskar dagarna 2002 då East Front och Östers damlag tillsammans stod för serveringen i ett av öltälten, och jag vet hur mycket arbete som damsektionen med såväl aktiva som ledare lagt ner för att stötta hela föreningen Östers IF. Ett exempel – den då spelande tränaren Carina Jönsson skickade hem sina spelare från öltältet som omnämns ovan vid midnatt då man hade match vid middagstid dagen efter(!). Själv åkte hon hem framåt småtimmarna. Det är sånt som en supporter som själv lägger ner tid och pengar på att stötta sin förening verkligen minns.
Helst av allt, i den bästa av världar, skulle de båda sektionerna kunna samsas om vad som är rimlig fokus och hur framtiden skall se ut. Men man gör inte det just nu inom Östers IF, och det är just där problemet sitter. Att som damlagets Per Göransson gjorde – gå ut i media och börja tala om ”spärrlistor” hos sponsorer, och dessutom upprepa samma sak några veckor senare i samband med diskussionen angående samgående med IFK Växjö dryftades som värst var droppen. Speciellt sedan man tidigare gemensamt inom föreningen enats om att den artikeltext angående detta som flitigt figurerat runt i diverse medier var felaktig och inte stämde överens med verkligheten. Jag tycker inte man agerar på det viset om man är mån om sin förening. Delar av kritiken från damsektionen kan jag förstå, men det finns en hel del andra saker som bl a rör hur damlaget hanterat sin budget för 2003 som jag väljer att lämna utanför diskussionen.
Jag vill egentligen inte hänga ut syndabockar, utan jag konstaterar bara faktum – om det fortsätter på det här viset så leder det till ännu mer splittring inom föreningen. Om jag fick välja så hade jag helst sett att damlaget även i fortsättningen titulerar sig ”Östers IF” men sköts inom en egen förening, där man man kan agera i sitt egna intresse och placera den fokus som krävs för att kunna driva ett elitlag i damfotboll rätt. Det är så de allra flesta damklubbarna i riket valt att göra under senare år, och det är faktiskt den enda vägen jag kan skåda för damlaget idag iochmed att IFK Växjö tackade nej.
Frågan är bara när – och hur det skall gå till.
