Skit, skit, skit. Hajsens pöjk snackade om ”skitserie” när det skitit sig för Häcken i kvalet. Nu är vi där igen. ”Åker inte på skit, tittar inte på skit, äter inte skit.” Så säger många Frontare. Men nu blir det en massa skit lik förbaskat. Men jag har lärt mig att man ska se det positiva i livet. Så här kommer ljusglimtarna i skiten.
Nu är vi tillbaka där året startade. I mitt andra veckobrev för året skrev jag följande om vår lilla sejour i skiten:
Fyra år är bara en liten skvätt i Östers historia. I East Fronts dito är fyra år föötti procent. Under FÖÖTTI procent har vi varit och vänt i division 1. Föötti procent har vi upplevt dessa förunderliga fotbollsplatser. Stenungssund. Borlänge. Kungälv. Ljungskile. Gävle. Falkenberg. Umeå. Agnered. Ljungby. Ängelholm. Hällevik. Huskvarna. Platser där oförglömliga hatkärleksobjekt som BO WÅLEMARK, denna drasut och äkta vanart, har huserat. Jag har för övrigt kvar en GT-löpsedel som jag snodde utanför en livsmedelsbutik i Ljungskile 23 oktober 1999: ”Stor intervju: Ljungskiles Bosse Wålemark lägger av – i eftermiddag spelar han avskedsmatchen”. Den matchen där Johan Lindhe såg Ljungbykvalet som en inkomstkälla och därför skickade in en boll i egen bur. Andra rubriker på löpsedeln är ”Han var Robinsons egen smugglarkung” och ”IT-extra testar: Uppslagsverk på cd-rom”. Men så jag kommer att sakna dåtidens bowålemarkar. På platser som Ljungskile har East Fronts själ kanske inte skapats men väl utvecklats till dagens mosaikartade crescendo av motgångsälskare. Mitt främsta minne från dessa fyra år är, om det går att bortse från det förtrollande feverpitch-ögonblicket då vi kom tillbaka i höstas, är nog ändå Stenungssund hemma 1999. 0-3 efter det kanske sämsta Österspelet någonsin. Så långt ner det går att komma när det gäller brist på spelglädje, trots Thomas Ravelli mellan stolparna, och föreningen var nära konkurs. När man har något sådant i bagaget går det knappt att se negativt på någonting nästa säsong.
Jag vill också gärna minnas när tre ton Östersupportar vägde sig på en lastbilsvåg vid en rastplats förra sommaren. Men tyvärr så har jag glömt det. En annan favorit är när Henrik Söder plötsligt vrålade ”JAG SKA BADA!!” en småkylig augustikväll på hemfärd från någon vanställd match längre upp i landet. Blixtsnabbt som ett blixtlås, och som bara våran egen Kongo-KjellStröm kan, svängde KIK minibussen av vägen ner till en sjö där Söder fick sitt dopp. I detta ögonblick må undertecknad, vilken städse förefaller bli fångad inuti förevarande poänglösa harang utav trånsjukt dravel, ”bromsa full varje kubiknanometer” av nostalgin. Fast nostalgitrippen tar väl egentligen alltid slut. Så länge det finns liv finns det nostalgi, som Bo Wålemark brukar säga. Rest in peace, Bo. Rest in peace, Bo Wålemark.
Genom en liten nätt tur på nätet kan man finna både matnyttig och skräpmatsonyttig information om de superettska orterna för er som har glömt dem. Nu ska vi ge oss ut på de karga bowålemarkerna på nytt! Bosse kliver upp ur sin kalla och fuktiga grav och säger ”haj på daj du”. Här kommer ett axplock ur axberget.
Boden
Här kan inbokade resenärerna ASAP och Zingo Pung (för visst hejade de väl med i ”Alla vi som ska till Boden klappa nu” vid resan hem från Stadion?) besöka Trolltrumman där de kan få möjlighet att komma den skogssamiska kulturen lite närmare. Uppleva hur de äkta samerna lever och har levt förr i tiden. Information om turismen i Boden finns på ryska på upplevboden.se.
På Bodentravet kan Ola.P göra sig en hacka eller få sig en hacka i ekonomin. Travrestaurangen lär sälja god mat där nummer åtta säkert alltid får sin mat för Askans pytt-i-panna på nummer fem.
Café Ollé på Kungsgatan lär ollas av en viss bensinmacksockupationsopponent med stabila kontakter med Kinshasa.
På Romeos Stekhus på Drottninggatan kan Kurtz säkert finna en madame som han kan övernatta hos.
Utanför ”Korvmojjen” på Domusplan kan någon av klackens växande talanger genomföra sin första däckning. Lill-Bohman är den bästa, heja, heja, heja Bohman!
När man ändå är i krokarna kan man ta tunnelbanan till Kiruna där Avart Design har sitt kontor.
Borlänge
När man har ätit sig mätt på Pizzeria Valentino kan det vara dags att traska några kilometer till Peer Gynts Grotta. Enligt sägnen var Peer Gynt en ansedd bergsman i slutet av 1400-talet. P g a olyckliga omständigheter blev han stråtrövare och bodde då i grottan. Ungefär som Staglatrollet med andra ord. Gynt överföll och mördade resande längs landsvägen mellan Falun och övre Dalarna. Den platsen kallas än idag ”Mogan” – Mordgatan. Strax ovanför grottan ligger ”Fläckegalgan” där Peer Gynt slutligen hängdes. På denna plats kan Svarta Hatten lämna sin svarta hatt och låta den ligga där för evigt.
När man kikat in i Ornässtugan kanske man är hungrig igen. Då kan man ta sig en rackabajsarmåltid på Osters Restaurang vid Vägverket på Röda vägen 1. Eller varför inte något lättare på (Göran) Hagbergs Konditori på Borganäsvägen?
Bromma och Stockholm
Om det känns krisartat vid den tiden Öster kommer till Bromma för att lira mot BP kanske det kan vara läge för EF att planka in på Österkonsult på Färjestadsvägen (på tal om tränartrojkan!) i Bromma. Lindstig kan sedan ta sig ett snack med sina gelikar bland MC-knuttarna på East Coast Riders MC i St Mossens skyddsrum för att räta ut eventuella frågetecken. Sedan flanerar allihop till Lilla Skönhetspalatset på Ålstensgatan. Bara för att visa dem det nya modet inom hattar, skägg, bukar och näsor.
På Katarina Bangata inne i Stockholm kan man sedan besöka företaget Särart i samband med det spännande mötet med Café Opera. Jag har dock inte lyckats ta reda på vad Särart sysslar med.
Enköping
Den här staden sägs vara ganska nära både Växjö och alla andra städer. Man talar också gärna vitt och brett om alla sina fina parker. T ex Pastor Spaks park som är triangelformad där en cirkelrund rosengård omges av en klippt idegranshäck. En rapport under hösten förkunnar att Drömparken fortfarande var magnifik med senblommande perenner såsom kärleksört, axveronikor, perennsolros, rosenflockel, fackelblomster, dagliljor och mycket, mycket mer. Med andra ord en hel del blomster att gotta sig åt innan man kliver in på magnifika arenabygget Enavallen.
Falkenberg
Här ska alla ölstinna bukar få sitt lystmäte. Falcon kommer som bekant från Falkenberg och tillhör numera Carlsberg Sverige som ligger på Årstadsvägen. Man kan få en guidad tur där och visst: de har både bussparkering och vattenklosett.
På Krukmakaregatan i Falkenberg återfinns Törngrens Krukmakeri. Det är Europas äldst bevarade krukmakeri och är fortfarande i drift av sjunde generationen krukmakaremästare. Verkstaden är byggd 1789. Ett besök här blir nog ungefär lika kul som en mållös drabbning på FFFs lilla idrottsplats.
Frölunda, Göteborg och Hisingen
På Långedrags Konst på Hälleflundregatan 24 i Västra Frölunda kan man titta på tavlor långt mycket vackrare än Salvadore Stringheims ”No 2 mot HIF”.
På Gånglåten 26 återfinns Göteborg Mustangs, det enda som står att finna under sökordet ”fotbollsklubbar” i området Västra Frölunda på gulasidorna.se. VFIF räknar kanske inte sitt spelsätt som fotboll.
När vi har inkasserat en ny 0-3-förlust, när reseleiter Söder Henrik Söder har hälsat på hos alkisarna på Snikens Kulle och när Mattan hänger med huvudet kan vi ta en tröst-latte på Café Hängmattan på Karl Johansgatan inne i G
