Skulle bara så här sent på söndagskvällen lägga en kort kommentar om vårt återtåg till Superettan. En mer utförlig rapport kanske dyker upp i morgon. Man vet aldrig. Men just nu vill jag bara säga – hejdå Allsvenskan, vi ses igen. Och hej Superettan, känner jag inte igen dig från någonstans förut?
Det var inte dagens match vi skulle vinna, det var snarare matcher som Sundsvall, Enköping och då usla Örgryte hemma. Hade vi gjort det hade vi fått ihop de poäng som krävts för att stanna kvar i Allsvenskan. Nu gjorde vi inte det. Shit happens.
Det vi ska se till nu är att efter vi deppat färdigt försöka göra nästa säsong så positiv som möjligt. Det handlar om många långa bortaresor till för oss okända platser norrut, och helt klart är att vårt stabila resande kommer att minska. Men vi är vana även vid det. Vi i EF stöttar vårt lag i alla väder och oavsett serie.
Jag sitter här med en positiv känsla idag. Alla helvetes kval som en degradering från en plats i rampljuset till fotbollens smutsiga bakgård innebär har jag redan genomlidit flera gånger. East Front har gjort en bra säsong i år, placerar oss i mittenskiktet av allsvenskans klackar i de flesta förekommande klackrankningar och har generellt upplevts som en frisk fläkt i Allsvenskan 2003. Tråkiga Öster är bortblåst, trots det tråkiga tabelläget.
Situationen nu är helt annorlunda än den 1998 då vi åkte ur Allsvenskan senast. Då var Öster en skrothög med stora ekonomiska problem och inkompetent styrelse. Idag en modern maskin med vältrimmad organisation och med brett stöd från publik och sponsorer. Givetvis lär både mediaintresse, publikstöd och sponsorer minska nästa år, men är vi lika kritiskt positiva som 2002 så kan 2004 också bli ett positivt år.
Matchen idag glömmer vi som sagt. Ni som åkte med EF-bussen – tänk på Henrik Söders och Tobbe Ax kloka ord i bussmicken på vägen hem. Målet är inte det roligaste, utan själva resan…
Vi reser som sagt norrut nu ett tag. Det blir snålblåst och kallt ibland, och vi kommer inte att synas i de stora sammanhangen längre. Men vi vet vad vi är, vi vet vad vi kan och vi vet var vi hör hemma.
Ta hand om er.
