När jag var rastvakt i veckan kom en tjej i fyran, som för övrigt tränar karate, fram till mig. Hon tog min vänstra hand, tittade på handflatan, funderade en kort stund och sa sedan: ”Du har makt över vinden och kan flyga.”
Jag känner mig dessvärre något villrådig kring hur jag ska kunna bemästra min speciella förmåga. Hade jag klarat av den tyngd som ligger på mina axlar hade jag sett till att Labbe Green inte blåst in med bollen i målet på Vångavallen 1996 då han fångat en styck plockpotatis. Eller så hade jag frambringat orkanvindar på Idrottsparken i Sundsvall som förhindrat Giffarna att spela sin dödgrävarfotboll. Eller sett till att vindarna blåst in mot planen från klacksektionerna på Värendsvallen och inte ut från desamma. Att jag kunde flyga visste jag dock redan. Jag kan flyga – jag är inte rädd. Jag är dock rädd för att störta. Men vem är inte det?
Just landningen kan vara lite besvärlig när man varit uppe i det blå. På samma skola som jag nyss nämnde var jag med när fyrorna tränade höjdhopp. Höjdhoppsmattan fick flyttas än hit, än dit för att de tunna ryggarna inte skulle stupa i golvet stup i kvarten. Själv hade jag överkomliga en meter som ingångshöjd och hoppade jämfota över för att knäcka psyket hos mina opponenter.
En pojke i klassen hade en radda Österidolbilder i sitt bänklock. Han påstod att Daniel de Stefano var den bästa av dessa spelare. Och då var ändå Ludde Pung med – till vänster om Denis Pen..f´låt, Velic´. En sjuåring på skolan kallar mig gärna Peter Pungkula. Lite snällare öknamn i sammanhanget är Peter Pan och Peter Packåsna. Skärt garn har många namn.
På rasterna spelar barnen gärna innebandy utomhus och kallar det ”bandy”. Ibland kallas det utebandy men oftast borde det bara kallas ett våldsamt klubbkamp med skrubbsår som följd. På klätterställningen intill sitter de som inte vågar vara med. De väsnas genom att heja på de bägge lagen. Lag som kallar sig ”Lakers” och ”Tingsryd”. De flesta (faktiskt alla) verkar heja på Lakers. Jag påpekar att Lakers är ett hockeylag och att de lika väl kunde kalla laget för Öster. Ingen lyssnar. Detta skriver jag i presens eftersom det är ett händelseförlopp som pågår dag efter dag.
I ett av min veckobrevskollega Lindstigs allra första veckobrev skrev han om lyxtillvaron som professionell fotbollsspelare. Hur han fick betalt för att lira boll med barnen på fritids. Jag har ibland samma förmån. Istället för att lunka runt bland Växjögnagare, Växjöbagare och allmänt lösa Österfans i den sjuka luften på ICA-lagret får jag lunka runt bland blivande storspelare ute i den friska luften på en skola. Ibland kan man finna en stor talang bland snoriga små näsor och skrubbade knän. Någon som har det där medfödda tillslaget eller den speciella förmågan att förstå den heliga sporten. T ex följande sjuåring: ”Jag springer så in i helvetes fort i ansatsen så när jag kommer fram till straffpunkten kan jag inte luta mig framåt så därför kommer bollen över ribban.”
Lika galet som att man byggde Vallen så att de som betalar mest i inträde har solen i ögonen hela matcherna (när det är soligt alltså) är påståendet att Öster är ett väderstreck. Som bekant så är ju Öster en stadsdel. Nästa gång ni hör det där om Väderstreckets IF kan ni kontra med lite fakta som jag samlar här:
· Öster är en stadsdel i Växjö som ligger mellan grannstadsdelarna Centrum, SSS, Högstorp och Norr
· Omkretsen torde vara ca 5 km då jag i mina tonår gick runt stadsdelen på föötti minuter. Öster sträcker sig från nästan nere vid Strykjärnet i centrum, upp förbi Biskopsgården till Katedralskolan, ner raka vägen till Högstorpsrondellen, innanför Ronnebyvägen bort till Sandviksverket, innanför det som på senare tiden varit känt som ABB (men nu verkar allt mer splittrat) och därefter ner innanför Teleborgsvägen tillbaka till Strykjärnet.
· Invånarantalet är gissningsvis 4000-6000 invånare. Invånarna kallas Österbor.
· Några kändisar som bor där idag är: Öster Dams tränare Carina Jönsson, Svarta Hatten, Håcke Pung, Staglatrollet, Anton Axelsson.
· Vill man bege sig ut på en sightseeingtur på världens vackraste stadsdel bör man börja med utsiktsplatsen på Staglaberget på dess västra ytterlighet. Där kan man skåda utsikten över centrum och Växjösjön samt andas de historiska vingslagen från ÖIFs grundande 1930. På Östers södra del återfinns det gemytliga promenadstråket Furuliden, omgärdat av mången fura. Biskopsgården Östrabo ligger i Östers ytterkant och kan locka den kristne supportern. (Undertecknat har vid ett tillfälle hämtat ut en styck gigantisk konfettisäck innehållandes sådant som strimlat i Östrabos dokumentförstörare. Denna konfetti följde vinden väldigt dåligt då jag inte heller då klarade av att nyttja min makt över vinden, men den klistrade fast på Vallenbesökares kläder desto bättre. I närheten av Biskopsgården finns dessutom en tomt där ett öde hus stod i undertecknads ungdomsår. Det huset fick så gott som varje ruta krossad bara för att det var kul och de unga ligisterna gjorde även ett regelrätt inbrott i huset med tillhörande stöld av ett par böcker på ovanvåningen tills någon som troligtvis ägde huset kom hem och ligisterna la sina tunna ben på ryggen. Tycker nog att preskriptionstiden för detta har gått ut nu så att det är dags att lätta på samvetet.)
· Andra sevärdheter på stadsdelen Öster är: Kvarndammsparken med sina två rödvitrandiga (usch) fotbollsmål, Ekhöjdens lilla park med fin östlig utsikt, Stadsträdgården, amerikanska familjen Leigaards årliga, rikskända och i dubbel bemärkelse lysande julutsmycknad på Linodlarvägen/Halmvägen (många bilar passerar där under vinterhalvåret).
· Antal pizzerior: 3 (varav en är väldigt omtyckt idag men med tidigare ägare hette Toppen och blev fälld vid två tillfällen för de haft kattmat som ingrediens i pizzorna)
· Hastighetsbegränsning: 30 km/h (bortsett från där busslinje 4 från Öjaby går, där är det 50)
· Genomsnittlig hastighet: 73 km/h
· Mest framstående idrottsföreningar: Östers IF, Växjö Östra Innebandyklubb (numera Växjö Vipers), East Front Kvarnhagen, fiktiva hattricklaget Staglaitiska FF
· Viktig fakta: Öster tillhörde inte Växjö Stad under 1930-talet, utan räknades då som ”vischan”
· Antal rondeller: 15
· Mest ölstinna gatunamn: Alegatan
· Antal fartgupp: 10
· Genomsnittlig hopplängd med hjälp av dessa gupp: 22 meter
· Klassiskt misstag: att blanda ihop gatunamnen Kvarnhagsgatan och Kvarnvägen, nästan helt intilliggande, även geografiskt sett
· Antal vårdcentraler: 1
· Avstånd till Östers hemmaplan Värendsvallen på Väster(!): ca 3 km
· Karta över Öster återfinns på följande länk: http://www.vaxjo.se/kartor/bilder/K8.gif
Jag läste i en insändare i SmP att det under 1930-talet ska ha funnits en skojfotbollsförening från stadsdelen Väster. Den hette så klart Västers IF. Jag vet dock ej om de någonsin spelade derby mot ÖIF. VIF lades ner efter bara några år.
Utnyttjar min yttrandefrihet till att printa några så kallade look-a-likes:
· Björn Stringheim, Öster & Ian Walker, Leicester – frisyrerna, spelstilen, kläderna, visst är det likt?
· René i skämtdokusåpan Masterplan (som jag inte följer) & Thomas Brolin – lönnfeta, mediakåta och avdankade
· Arne Hegerfors & Montgomery Burns, den mycket gamle och excentriske miljardären i ”Simpsons”
· Mats Rubarth & Thomas di Leva
East Front ska inom kort spela en elvamannamatch mot Östers allsvenska damlag. Så fort Svarta Hatten, arrangemangets sanne diktator, lyckas
sätta ett datum för händelsen. Många vill nog spela anfallare i ett sådant läge. Själv anser jag att vi bör ställa upp enligt en 3-5-2-uppställning med mycket press på bollhållaren, zonmittfält och mycket rullande boll mot kanterna. Den viktigaste ingrediensen kan dock bli att man vågar ta till klassikern Fyrtornet och släpvagnen i kedjan. De jag handplockar för denna uppgift blir EF Bergsnäs´ smale drasut Nässert, ”lång som en följetång”, och Nolo, ”två skitar hög”. Själv sitter jag på bänken, redo för ett inhopp med tröjan bakåfram.
En av de största skandalerna i år torde vara att Växjö Kommun bestulit Tommy Svensson hans rondell. När Tommy kom hem från Staterna 1994 frågade Idrottskommunen om han ville få en gata uppkallad efter sig. I de rondelltider som rådde i staden då (och som har kommit tillbaka nu) skojade förbundskaptenen att han hellre ville få en rondell. Så skedde då man i korsningen Vikingavägen-Storgatan (korsningen efter Växjöbagarn om man kommer från Värendsvallen på väg in mot centrum) lät fixa en rondell som blev stenlagd i mönster av en fotboll. Numera heter rondellen, enligt en vitblå skylt, ”Vikingarondellen”! Så om det kommer ett erbjudande om en Carolina Klüfts Gränd bör nog den fria idrotterskan ta det med en hink salt då preskriptionstiden på sådana namngivningprojekt verkar ligga på knappt tio år.
