Superettan, här kommer vi. Eller inte? Fortsätter vi så här så får vi definitivt sätta vår tilltro till andra de andra bottenlagen om det här ska gå vägen, för vi håller inte för närvarande. Vår offensiv håller knappt. Vår defensiv håller definitivt inte. Vår kämpaglöd och attitud håller inte när vi hamnar i underläge med ett mål efter fem minuter, men den håller när vi lyckas reducera i 70:e minuten.
Det är lätt att känna sig besviken idag. Speciellt när man ser felen som Öster gör på planen, och spelarnas oförmåga att göra något åt dem. Idag kommer det att delas ut kritik, för jag är riktigt upprörd – nä stryk det – riktigt förbannad på den inställningen som laget visar i försvarsspelet och den oförmåga och ovilja att sätta till i närkamperna som laget visar över hela planen.
Det är nästan svårt att låta bli att vara ironisk när Örebro tofflar in 1-0 efter fem minuter. Försvaret står som statister när ÖSK tillåts passa runt i vårt straffområde, och vi har sett det här så många gånger den här säsongen att man inte kan låta bli att undra om Österförsvaret gör det med vilje. Avslutet ser dessutom halvtamt ut, en tåfjuttspetning som en Stringheim i kanonform inte skulle släppa förbi sig. Nu gör han det, och nästintill alla andra skott han får på sig också.
Det här hade varit lättare att smälta om nu Örebro varit bra. Men det var man inte. Man var urusla. Det stora flertalet Superettalag som spelade på Värendsvallen 2002 visade då upp ett rörligare och finurligare spel offensivt än Örebro, som dock håller god allsvensk klass på ett område – defensiven. Det är skrämmande att det skall räcka idag.
Mattsson, å Mattsson… Jag ska inte skälla på dig idag. En hel del till synes enkla missar från dina fötter, men de tar du igen med din vilja och inställning på planen. Idag får du dock bära hundhuvudet som gigantisk målsumpare, och ingen är mer ledsen än jag över det. Bara en fotnot.
Matchen kan beskrivas som så här: Öster joggar upp med bollen, slår lite förstrött bollen mellan sig medan Örebro bevakar, faller tillbaka och väntar på att vi skall tappa bollen. En klockren taktik mot Öster när vi är så här usla, för det är mer regel än undantag att vi i de fallen lyckas slå en tiometerspassning rätt. Och passningsspelet skulle vara vår styrka… Det är bara att inse – det räcker inte till. Nu måste vi visa upp andra värden för att det skall gå vägen.
Jag hoppar friskt mellan framtid och nutid märker ni säkert, svårt att låta bli. Skriver bara ner det som faller mig in som en del av mitt eget sorgearbete. Örebro gör 0-2 i början av andra halvlek, inte helt olikt det första målet. Sedan följer en total upprepning på första halvlek ända tills Danne P (som tidigare haft en av sina sämsta dagar på planen) sätter en frispark från 20 meter i 70:e minuten…
DÅ vaknar Öster.
DÅ springer alla istället för joggar, DÅ får vi se upprörda känslor på planen efter felaktiga domslut, DÅ är inte spelare som Putte K, Danne P och Ottosson rädda om fötterna längre. DÅ visar vi hjärta och skapar ett flertal heta chanser. Om vi hade tagit tag i det från början i andra halvlek så hade det räckt för att vinna matchen. Men det gör vi inte.
VARFÖR I HELVETE INTE DÅ?
Och snälla, snälla Leif Widén: Två saker. För det första så har vi ett fantastiskt innermittfältspar i Atiba och Wibrån. Om man nu inte är nöjd med hur de sköter det defensivt så tror jag att de är så pass intelligenta att man kan tala om det för dem istället för att skifta positioner. För det andra så har man tre byten på en match, och man kan byta under hela matchen.
Nu blir det att sitta och hålla på Landskrona och Hammarby imorgon. Vad annars ska man göra? Det jag och många med mig INTE kommer att göra iallafall är att ge upp. Även om Öster skulle åka ner i Superettan och i sedvanlig stil förlorar mot Café Opera på Stadion (bortsett från fantastiska 2002) så kommer jag inte att ge upp.
Nu har jag skällt nog på laget och tränare. Nu ska en del supportrar få sin del av skopan.
För jag blir så trött när jag läser meningar som ”åker de ur så ska jag inte sätta min fot på Vallen”. Det är nog det absolut värsta jag vetm, betydligt värre än att ett dödgrävargäng som Örebro SK tillåts träna passningsspel i Östers straffområde under pågående match. VI GER ALDRIG UPP! Fatta det! Vi har genomlidit bottenstrider i Superettan i flera år, samlat in pengar till laget så att de skall kunna åka på bortamatcher när det ekonomiska läget var som värst och funnits på de mest obskyra platser i Sverige som man normalt inte förknippar med fotboll.
Spelarna och tränare ska kunna ta och tåla kritik när de missköter sig genom att inte ge allt för laget, inte tu tal om annat. Men klubben är större än alla spelare tillsammans. Klubben sviker vi aldrig, klubbmärket skall fortsätta att hedras genom oss.
VI SVIKER ER ALDRIG
