Visst är vi ett bottenlag. Det märktes tydligt mot IFK Göteborg där vi anföll, anföll och anföll utan att visa kyla och precision i de få riktiga lägen som dök upp. Men om vi ändå jämför lagets insats med den mot Enköping och de båda bedrövliga HBK-matcherna så har vi iallafall gått ett rejält kliv framåt igen. En av anledningarna bakom uppryckningen stavas Andreas Ottosson (bilden).
Matchen var aningen svajig. IFK Göteborg tog hand om taktpinnen i första halvlek, låg tätt på Östers mittfältare och ställde om blixtsnabbt från försvar till anfall. Som vanligt så hamnade till slut vårt mittfält i knäna på Thor & Co i backlinjen, även om det inte såg riktigt lika illa ut som tidigare. Wibbe och Mattsson jobbade oftast bra ihop centralt, men uppspelen från alla håll och kanter var tämligen bedrövliga under första halvlek. Och så markeringen i försvaret sen… Jag vet inte om det är Thors eller Jonssons fel, men en gubbe får bara inte komma så ren som IFK:s ”Långås” gjorde på den här nivån.
Andra halvlek desto roligare. Efter åtta minuter av vaakum byter Widén ut Hamzo för Ottosson, och i samma veva får en halvskadad Wibbe lämna planen till förmån för Danne P. Voila – Österfotboll! Atiba flyttar sin fria roll lite mer inåt mitten, Danne P tar högermittfältsplatsen och Ottosson ligger ständigt mellan IFK:s mittfält och försvar, suger upp bollar, fördelar enkelt men bra och gör sin klart bästa match i år. Det ser segt ut när ”Intertoto-Otto” agerar men ingen motståndare får ändå tag i bollen p g a Ottos räckvidd och teknik. Underbart att se! Danne P gjorde också en bra insats efter att ha varit rent bedrövlig mot Enköping häromsistens. Han fick bollen ofta på högerkanten och samspelade väl med såväl ovan nämnda Ottosson som Joao Rodrigo och planens gigant Atiba-tiba-tiba Hutchinson. Vid det här laget så har IFK dragit sig tillbaka och låter Öster styra spelet, något som nästan straffade sig för dem idag. Vi skapar nämligen en hel del chanser, men som det står allra överst i rapporten: Visst är vi ett bottenlag… Mot slutet av matchen drar Jocke K på sig sin andra varning genom att kasta iväg bollen (så j-la onödigt) och Öster avslutar matchen med 9 man på planen då en väl kämpande Mattsson viker benet under sig och får utgå på slutet.
Fram med giljotinen… Nädå. Inte ännu, men väldigt snart. Ska väl försöka lyfta fram det positiva man kunde skåda bakom bedrövelsen en gång till som avslutning:
– Andreas Ottosson. När han är spelsugen, skadefri och spelar enkel fotboll är han en stor, nej förlåt STOR tillgång för Öster. Om han får vara frisk kan han mycket väl vara skillnaden mellan kval och nerflyttning.
– Atiba Hutcinson. Oberäknelig, fantastisk och helt klart en blivande storspelare i rätt miljö. Hoppas vi får behålla honom säsongen ut.
– Björn Stringheim. Helt klart topp-5 bland Sveriges målvakter för tillfället, jag rankar honom t o m som etta just nu. Hoppas vi får behålla honom säsongen ut.
– Lagmoral. Den gnistan laget visade de sista trettio minuterna kan faktiskt starta elden igen. Det finns gott om adrenalin i spelarna nu, och kan vi bara tygla det lite (tjena Jocke K) så blir det rätt till slut.
Tio omgångar kvar. Vi måste ta åtminstone 12-15 poäng till för att fixa en kvalplats, 15-20 poäng om vi skall stanna kvar utan kval. Omöjligt? Inte alls. Troligt? Kanske inte. Men märkligare saker har hänt förut, och vi är åtminstone i en positiv trend just nu.
Kämpa på. Rödablå.
