Tolv raka utan vinst, i kväll 1-0 i röven mot Blåvitt. Vad säger man? Tja, t.ex. att insatsen på Gamla Ullevi var heroisk. Och att det finns hopp om framtiden. Och att jag är spik nykter.
Det var en lång väntan på ingenting. Den mentala nedräkningen började väl i torsdags, ungefär samtidigt som vi spöade ett division 5-lag. Flinade lite åt mig själv över idén om att alla i Öster skulle ha hållit masken inför Rodrigo och låtit honom tro att Lenhovda var Blåvitt. 15-0, publik: 200. Där hade han haft nåt att skriva hem om.
I fredags började jag på allvar fundera över rapporterna om att Otto var på gång. Jag såg honom på Råsunda i cupen och det var rent eländigt att titta på. Han skulle säkert själv kunna skriva en hel A4 om att det minsann inte bara var hans fel och det skulle han ha alldeles rätt i, men faktum kvarstår att Otto den dagen hade sett eländig ut i vilken omgivning som helst. Trött, gammal och slut, tänkte jag – men nu gick det rykten om annat!
I lördags lät MFC i ett av sina inte speciellt sällsynta inlägg på forum meddela att Fifa formellt tillåter att fotbollsmål saknar nät. Först såg jag en möjlighet; tänk så många baklängesmål vi skulle kunna försöka snacka bort! Men sen insåg jag verkligheten. Utan nät skulle det räcka för AIK och Djurgårn att skjuta mindre än åtta meter utanför Stringens stolpar för att linjedomaren ska vifta för mål.
På tal om MFC så tycker jag att det väl är okej att vara dubbelpipig, men snart står det mer om Bois än om Öster på sajten. Om det är någonstans vi plågade själar ska få sörja i fred så är det väl på vårt eget forum?
Hur som helst så övergick lördagen i söndag och vi fick uppleva ett litet mirakel. Både Enköping och Sundsvall förlorade och om det skulle gå samma väg för oss dagen därpå så var i alla fall inte läget värre än det var innan omgången började.
Så blev det då äntligen måndag. Djurgårds-Putte har Comhem och där brukar man kunna snika till sig en Östermatch om inte Djurgården själv spelar samma dag. Men i kväll skulle den jäveln gå på Råsunda för att se på AIK-Bajen. Eftersom hans käring är på rymmen nånstans stod lägenheten tom och efter visst jiddrande hade jag styrt upp att få låna hela lägenheten själv. Med mig till Sundbyberg hade jag två flaskor coca-cola och en halv meter lång instruktion om hur jag skulle gå till väga.
Och inte fan funkade det. När matchen skulle börja satt jag i telefon med Comhem Support och försökte följa Annikas instruktioner. Precis till avspark dök bilden upp!
– Nu ser jag matchen, sa jag till Annika.
– På vilken kanalplats då, sa Annika.
– 57, sa jag.
– Det är fel, sa Annika.
– Hur kan det vara fel om jag ser matchen? sa jag.
– Du tittar på en fribild, men ska du se hela matchen måste du gå till kanalplats 352, sa Annika.
– 352… men då slår boxen automatiskt över till kanalplats 64.
– Och vad ser du där?
– TV2.
– Tittar du på TV2 nu?
– Nej, jag bytte blixtsnabbt över till 57 igen. Jag ser fortfarande matchen. Wibbe verkar vara svårt skadad.
– Det var illa.
– Ja det var det. Är du säker på att den här kanalplatsen inte funkar? Jag menar, minuterna går och jag ser fortfarande matchen.
– Pröva 352 igen.
– Måste jag?
– Ja du vill väl se hela matchen?
– Jag är inte så säker på det, inte om Wibbe är skadad… men okej då. …Det blir kanalplats 64 igen och TV2.
– Det var konstigt.
– Är du verkligen säker på att matchen jag ser på kanalplats 57 inte är på riktigt? Jag ser fortfarande bilden helt tydligt. Dessutom verkar Wibbe ha piggnat till.
– Kan du vänta ett ögonblick? undrade Annika och det kunde jag ju eftersom jag hela tiden kunde se matchen. Hon var borta i åtminstone tre minuter. Sen sa hon: Nu är alla matcher du inte har betalat för nedsläckta.
– Och jag ser fortfarande Blåvitt-Öster på kanalplats 57.
– Du har inte prövat 352 igen?
– Varför i hela friden då?
– …Nä, det kan jag inte riktigt svara på…. Du får väl titta på kanalplats 57 då, fast det är ju inte rätt…
Ungefär tio minuter in i matchen fick jag äntligen fortsätta att titta i lugn och ro. Och det jag såg föranleder följande reflektioner:
Björn Stringheim är en briljant målvakt. Han är hela tiden rätt placerad. Hela tiden.
Bildt och Thor gör ett enormt jobb tillsammans, men hur bedömer man Thors helhet när han på slutet gör ett gigantiskt kortslutningsmisstag som resulterar i ribbskott och stolpsnudd?
Macke Jonsson får ta på sig baklängesmålet. Dels upphäver han offsiden, dels täcker han inte Thor som i och för sig blir lurad av en hukande Mild. Jocke Karlsson på andra kanten hade mer att göra, men där har jag inga klagomål. Inte ens för utvisningen, faktiskt. En skitgrej som kan hända den bäste. Domaren var för övrigt bra, på tal om tidigare debatt i ämnet. Han viftade bort flera ”straff”-situationer åt båda lagen.
Wibbe plågades nog av den tidiga skadan genom hela matchen. Mer vilja än briljans. Gäller nog också stackars Mattsson. Risk för benbrott om man ska tolka bilderna. Allvarligt hur som helst.
Atiba håller toppklass, jag trodde att han kanske skulle försvinna i sin nya roll, men tvärtom! Nya uppställningen kändes fräsch, vi kom upp med mer tryck i anfallen. Widén makes a difference!
Johan Svensson är en tillgång, Hamzo bra, men kanske lite mycket ego vid sidan om Rodrigo. När lagspelaren Otto ersatte kändes det mer rätt. Otto är tillbaka. Ingen utom möjligen Otto själv kan vara gladare än jag.
Rodrigo lyckliggjorde väl inte direkt någon, men så fick han heller aldrig den där enda chansen som jag har känslan av är det enda han behöver.
Annars skapade vi ju faktiskt chanser (även om ingen av dem landade framför Rodrigos fötter). Inte lika feta som dem Blåvitt hade, men vafan vi låg ju under. Och vi slet, och vi stred, och vi bet ihop, och vi höll ihop, och vi malde på, och vi gav faktiskt aldrig upp, inte ens när vi var nio mot elva. Vi visade en hel del kunnande och oändligt mycket mer vilja. Oj, vad vi förtjänade en poäng, vad Widén förtjänade en poäng. Det finns hopp, det finns hopp, det finns hopp, det är bara en sak som stör min hoppfulla bild i hopplösheten:
Blåvitt var inte bra.
Jag vet att Widén hävdade motsatsen i en intervju direkt efter matchen, men jag har svårt att hålla med. Tänk om (o hemska tanke), tänk om vi spelade jämnt mot ett skitlag (ungefär som mot Sundsvall borta och Enköping hemma)? Svaret kommer hemma mot Bois. Några fler gratischanser får vi inte. Giffarna och ESK kommer inte att hålla på att förlora i evighet.
Det må gå hur det vill med hela midevitten. I kväll var faktiskt första gången jag började tro på att vi i sämsta fall är ett topplag i Superettan. Det jag såg i kväll viker alla lag alla dar i veckan ner sig mot i näst högsta divisionen. Går det åt skogen kan det mycket väl bli en ettårig upplevelse där nere. Det som sen kommer upp igen är ett mer erfarenhet och stryktåligt gäng. Det finns hopp, sa jag det? Det finns hopp.
Avslutningsvis:
Real Madrid på turné i Asien. På bänken i andra halvlek: Beckham, Figo, Ronaldo och Roberto Carlos.
Öster rankas som 96:e lag i Europa i nån suspekt lista på webben. 92:a är armeniska Shirak Gyumri. Jag är säker på att vi skulle stå upp rätt bra mot Shirak. Speciellt om vi fick låna Reals avbytarbänk.
