Så var det måndag igen efter att den 15:e allsvenska omgången inletts med en halv förlust för Öster då man bara fick med sig en pinne från sexpoängsmatchen hemma mot Enköping. Laget får nu en veckas välbehövlig semester då man förhoppningsvis ser till att vila bort loosermentaliteten och skaffar sig en ny lust – nämligen den att vinna. Till varje pris.
Om vi börjar med att ventilera gårdagens match så kan vi konstatera att i sina bästa stunder såg Öster ut som man gjorde i den inledande matcherna i årets allsvenska; rörligt spel och bra fart på kanterna. Osäkerheten och loosermentaliteten lyste dock fortfarande igenom, vilket innebar att man tog en del felbeslut med anledning av att man inte vågade satsa framåt i vissa lägen. Men jag minns ändå saker som Joao Rodrigos bollmottagning och kalla nick vid målet (underbar att skåda i de lägena), Hamzos fina ”internationella” frisparkar, Stringheims vakenhet (efter att vid målet blivit rejält fintad av ESK:s Berggren) och Jocke Karlssons klart godkända insats som vänsterback.
Men vi tar väl lagdelarna en efter en, bara för att det är så roligt.
Försvaret hade en relativt lugn dag, bortsett från den första kvarten i andra halvlek då man inte bara fick husera Enköpingsspelare i zonen utan också sina egna mittfältsspelare. Firma Thor/Bild var tillbaka som mittlås och skötte sig mycket bra, Markus Jonsson höll oftast rent på sin högerkant och Jocke Karlsson på vänsterkanten börjar äntligen se ut som under säsongerna 2000 och 2001 igen. Jag hävdade då att den evige talangen från Klippan hade allsvenska kvalitéer och bortsett från en pojklagsmiss i slutet på andra halvlek där han fixade en hörna för ESK istället för att göra en till synes enkel hemåtnick till Stringheim så visade han som sagt en hel del igår.
Mittfältet ger jag både plus och minus. Atiba är en legend när det gäller att ta sig ur svåra situationer, men igår tog han tyvärr ofta felbeslut offensivt med en hel del tappad boll som följd. Dock skall sägas till hans försvar att det endast var i den första halvleken som Öster mäktade med att ställa upp i trianglar (två passningsalternativ i varje läge). Wibbe tycker jag varken glänste eller misslyckades, Danne P har en bra bit fram till fjolårsformen (kanske hade en pigg Thomasson kunnat komma in lite tidigare i andra halvlek) och ”Fiskarn” (Johan Svensson) börjar se ut som i inledningen av säsongen. Tempoväxlingar, utmaningar, full fart framåt. Det är roligt att den kille som såg ut att ha det allra tyngst under försäsongen blommat ut som en av Östers allra viktigaste spelare 2003.
Anfallet så, och där hittade vi för första gången vår nye brasse och tillika frälsare Joao Rodrigo. Personligen tycker jag mig se stora kvalitéer hos den här killen, även om han kanske inte är någon Alvaro Santos. Härlig ”brasilansk” bollmottagning, bra huvudspel, hyggligt rapp i steget och ett gott öga för var med- och motspelare befinner sig. Saknar egentligen mest lite killerinstinkt; att våga skjuta i en del lägen och att snabbare ta sig fram i avslut. Om detta kommer i samband med mer träning och bättre kondition blir han den injektion Öster så väl behöver.
Hamzo ska vi inte glömma bort. Även om jag kan bli tokig över vissa av hans bollmottagningar (där han får bollen på tok för långt ifrån sig och därmed blir av med den) så måste jag ändå säga att han kämpade väl igår och ser piggare ut än på länge. Men nog borde han kunna ligga i linje med ESK:s inte alltför rappa backlinje och inte springa offside så många gånger? Anton fick hoppa in när Dani tröttnade på slutet, dribblade lite, sprang i rätt ytor men kom inte fram i några egentliga lägen. Tänk om han kunde få bollar serverade i rätt lägen, vilken tillgång han skulle kunna bli.
Vi får gå vidare med att diskutera tränarrollen. Jag tror personligen att Widén gjorde sin sista match som tränare igår. Främst beroende på att han inte kan kombinera sportchefsjobbet med tränarrollen (jag kan intyga att Leif Widén redan innan han fick ett extra ÖIF-uppdrag på halsen var en oerhört upptagen man). Den stora frågan är fortfarande om Öster satsar på ett långsiktigt eller ett kortsiktigt namn. Igår sågs Peter Antoine på tågstationen i Alvesta väntandes på tåg till Växjö, och jag skulle inte bli förvånad om Österledningen lyssnat på Peters positiva inställning till att träna Öster när media frågat honom. Hasse ”Mjällby” Larsson är ett annat namn som fortsätter att figurera i diskussionerna, och man vet inte längre vad man skall tro. I min tidigare krönika ”Livet efter Schenka” menar jag att Öster för tillfället i princip gett upp sin plan ”Jakten på Guldet” för att satsa allt på att vi lyckas hänga kvar i Allsvenskan, och det är därför oerhört svårt att spekulera vilken tränartyp vi får.
Jag tror på en kortsiktig lösning med en erkänd motivationstränare (de två ovanstående namnen hör till denna kategori), kanske med ett pluskontrakt där bägge parter kan bryta efter säsongen. Men det är bara, jag poängterar bara mina egna spekulationer.
Jag hoppas att den eventuellt nya tränaren isåfall får börja sitt arbete direkt efter semestern. Det måste gå att locka fram mer ur våra spelare, kvalitéerna lyser igenom – det är endast självförtroende och spelglädje som saknas för att laget skall kunna ha en chans att hänga kvar i Allsvenskan.
När det gäller oss supportrar så måste vi fortsätta att jobba, stötta och tro på att det går. Vi minns säsongerna 1999, 2000 och 2001 då vi gav upp hoppet om att existera överhuvudtaget flera gånger och den märkliga, magiska fjolårssäsongen där vi räknade ut laget titt som tätt.
Vi sviker er aldrig.
P.S. I dagens SMP kan vi notera att Johan Persson i den svårundvikliga obligatoriska krönikan lyckats identifiera ironi. Jag citerar:
”- Ursäkta min sena akomst, jag var så exalterad över poängen, sa Östertränaren Leif Widén efter ödesmatchen mot Enköping med vad åtminstone jag uppfattade som ett stänk ironi.”
Vi bortskämda slynglar på eastfront.net står med mössan i hand samt bockar och bugar för lektionen. D.S.
