”Schenka” får lämna skeppet, och sälla sig till det stora antalet Östertränare som på ett eller annat sätt lämnat sitt uppdrag i förtid de senare åren. Kunde man ana det scenario som nu utspelat sig inför ögonen på frågande supportrar i förväg? Vi blandar spekulationer och fakta i en rykande het krönika här på eastfront.net…
”Schenkas” frivilliga eller påtvingade avgång är den första riktigt allvarliga kantstötningen för Österstyrelsens handlingsplan ”Jakten på guldet”, som häromsistens fick ersätta ”Öster till Allsvenskan 2004”. Detta är fakta. Tanken bakom planen var ursprungligen inte att Öster skulle spela i Allsvenskan 2003 utan att Öster senast säsongen 2004 skulle ta steget upp i högsta serien d v s allsvenskt spel senast 2005. Då kan man inte göra annat än att fråga sig om veckans händelser inte är någonting annat än en ren konsekvens på grund av att allting runt Östers IF snurrat lite för fort på sistone.
I Tobbe Axelssons utmärkta krönika ”Tack Schenka” på den här sidan så belyser vi redan allt gott som ”Schenka” gjort för Östers IF. Brutalt sagt så raderade han ut Lill-Dammas och Jan Hanssons destruktiva gnetfotboll som de senaste åren präglat föreningen och ersatte den med en offensiv fotboll med uppspel via kanterna som vi Östersupportrar inte sett röken av sedan Hasse Backes dagar. Han fick de unga talangerna i Östers tipselitlag, som tidigare varit flera kilometer från en plats i A-truppen, att blomma ut till fullvärdiga A-lagsspelare. Det tidigare stadigt sjunkande skeppet Östers IF fick plötsligt en länspump som dög någonting till, och resultatet lät inte vänta på sig. Från slagsida till rätt köl till fullt hissade segel och full fart framåt.
Ändå var det något som gick fel.
Motvinden började egentligen med försäsongens allvarliga skador på nyckelspelare. Där ligger den tyngsta och allvarligaste förklaringen till varför skeppet nu totalt stannat av; och efter 0-3 förlusten borta mot Halmstad så kunde man inte hålla ett ökande missnöje från spelare, styrelse och sponsorer under ytan längre. Något måste göras, något som ser till att Östers IF tillhör allsvenskan även 2004. För den tidigare planen, den som sade att Öster ska spela en teknisk och underhållande fotboll oavsett vilken serie laget håller till i har under resans gång ändrats till följande korta men enkla regel:
Östers IF:s herrlag får inte åka ur allsvenskan. Kosta vad det kosta vill.
Vi som fanns på EF:s årsmöte i vintras kunde då höra Östers marknadschef Fredrik Åkesson säga bl a: ”Det är oerhört viktigt att vi hänger kvar i allsvenskan.” Kanske anade vi inte innebörden av dessa orden. Kanske anade vi inte att vi sedermera skulle bli tvingade att sätta allt på ett bräde; att avvika från vår ursprungliga plan för en mer chansfylld väg fylld med faktiska faror för föreningen. Men man bedömer alltså att det är viktigare för föreningens välgång att vi stannar kvar i vår nuvarande serie även 2004.
Varför är det då så viktigt att vi hänger kvar i allsvenskan frågar sig då vän av ordnnig. Lag som Kalmar, Häcken, Frölunda m.m. åker ur och går upp år efter år – varför skulle inte vi? Svaret är lika tråkigt som enkelt; ekonomi. Vi har i dagsläget inte några miljoner över i klubbkassan som kan fixa ett eller två svåra år, utan vid en degradering så skulle det bli svångrem igen och därmed också ett stort steg tillbaka. Och vad begreppet ”svångrem” innebär vet vi Östersupportrar som följt laget under fyra säsonger i näst högsta serien med all önskvärd tydlighet; jag kommenterar inte den saken vidare här utan lämnar åt alla själva att spekulera.
Den miljon som föreningen just nu ligger plus utöver budget ligger alltså i potten, och brassen Joao Rodrigues och en ny tränare ligger sedermera i given. Vi vet inte hur det går innan partiet är färdigspelat.
Var det då rätt att låta ”Schenka” fara iväg från Österträningen i sin vita Renault och låta Leif Widén damma av träningsoverallen tills vidare? Trots ovanstående text så vill jag ändå svara ja på den frågan. ”Schenka” har tyvärr visat en del brister i sitt ledarskap under den här svåra perioden, något som jag och många med mig tidigare blundat för. Han har trott benhårt på sina idéer och hela tiden känt styrelsens plan ”Jakten på guldet” som en medvind i ryggen vilket kan ha medfört att han inte varit riktigt lyhörd. Själv så såg jag en del träningar häromveckan med anledning av brassen Joao Rodrigues ankomst till föreningen, och jag förundrades över den stora skillnaden i intensiteten i träningarna om man jämför med t ex försäsongen. En del spelare verkade snarare gått bakåt istället för framåt vilket borde vara mer brukligt. En Östersupporter i mängden påtalade t ex redan under den första träningen jag bevittnade att ”Schenka har kört fast” och jag vägrade då tro honom. Men nu inser jag att han hade rätt. Och jag fel.
Leif Widén som tränare är ingen långsiktig lösning, även om han säkert kan få förtroendet säsongen ut om resultaten blir de rätta. Min gissning är att vi kommer att få ett nytt namn rätt snart efter Halmstad hemma, och att det redan nu fins en god fingervisning om de platssökande som finns att tillgå. Frågan är bara om det handlar om ett direkt övertagande eller en lösning som börjar först nästa säsong.
Vi ska inte glömma vad Schenka gjort för föreningen, och han kommer som tidigare sagts att för alltid att vara en hjälte bland oss supportrar som sett uppgången från 2001 till 2002, sett killar som Velic, Axelsson, Gitselov och Steen blomstra, fått förmånen att snacka taktik med honom och inte minst röka en Marlboro ihop med honom.
Men precis som när en annan av våra hjältar Stefan Paldan fick lämna föreningen i höstas så kvarstår ändå fakta: Ingen spelare eller ledare är större än det blåa klubbmärket med inslag av vitt och guld. Det är viktigt för detta klubbmärke att få finnas kvar i allsvenskan även 2004 – bollen rullar fort, och kan inte stannas.
Vi måste chansa med något nytt eller sätta oss ner och vänta på en ny istid.
