Det här veckobrevet innehåller både bokstäver och siffror. Se det som en hyllning till minnet av Marc Vivien Foe. The show must go on.
I sann Bo Hansson -anda vill jag bjuda på lite onödigt statistikdravel. För att göra det extra ointressant kommer dravlet från mitt personliga museum som har byggts upp undan för undan sedan min första ”rediga” Östermatch – hemma mot Blåvitt 1990 (sommaren i city, ni vet). Statistiken gäller alltså bara de matcher jag själv har sett. Typ att Nicklas ”Liatorpar´n” Persson var bäste målskytt på hemmaplan för A-laget 1999 med 7 mål på 21 matcher. Då förstår ni nog att det inte kommer från den officiella statistiken eftersom det inte är så troligt att man spelar 21 hemmamatcher i en krympande söderetta.
Annan spännande information är att varannan A-lagstränare sedan jag gjorde debut på Vallen har avgått och varannan har blivit kickad. De som avgått är Backe, Ravva och Lill-Damma. De kickade är Nanne, Axberg och Jan Hansson. Enligt mönstret i den statistiken kommer Shenka inte att få sparken utan snarare avgå självmant när/om tiden för en ny tränare kommer.
*Hög livskvalitet är att ha P4 igång i väntan på Radiosportens rapport från AIK-Öster och få höra finsk Sisuradio med ”Den blomstertid nu kommer” på finska följt av barnradion med sagohögläsning av Ulf Stark.
Inte så överraskande är Hans Eklund den som gjort flest Östermål inför mina ögon: 69 stycken (varav fyra straffar). Relativt tätt följd av Ludde Pung (46), Adde Bild (30), Liatorpar´n (25) och Denis Velic´ (25!). Alla former av Östermatcher räknas. För Svarta Hattens vetskap leder Marie Magnusson damernas skytteliga med 11 fullträffar. Den som gjort flest straffsparksmål är Liatorpar´n (7).
*Om man lurar i Svarta Hatten att det sålts 10 000 biljetter till Öster Dam-Mallbacken – har man gjort ett hattrick då?
Jag har till dags datum gjort 381 matcher för Östers IF, vilket innebär att jag beskådat de olika lagen i 23 dagar, 12 timmar och 41 minuter i sträck. (Men i och för sig så har jag ju inte beskådat dem i sträck.) Den allra svåraste motståndaren under denna tid (av de lag jag sett lite fler gånger än exempelvis Aalborg och Älvsjö AIK) har varit AIK. På elva matcher har Öster ingen seger, däremot sju oavgjorda. Mot Djurgården däremot har ”jag” fem segrar på sju möten.
*Stabilt för guldgossen Beckham att Sir Alexs assistent Quieroz tar över som tränare i Real Madrid. Ungefär som när Rickard Axberg såg till att Pappa Bo kom till Öster hösten 1997.
För att kunna se 381 matcher på olika orter (mest Växjö) måste man ju ta sig till dem. Jag har åkt snart 5 400 mil för att göra det. Ett varv runt planeten är drygt 4 000 mil. Under de A-lagsmatcher för herrar jag sett på bortaplan (98) har det fallit två självmål av våra gossar. Det första av Labbe Green då han plockade ner ett inlägg och backade in i målet med lädret på Vångavallen i allsvenskan 1996. Det andra i en match som jag minns genom följande anteckning:
”Öster ställde upp med bästa lag mot div III-klubben från södra Småland i cupens första omgång. Trots det hade man problem att spräcka nollan. Bästa chanserna fanns i första halvlek då Nicklas Persson fortfarande fanns kvar. När han skadades lätt kom Rickard Axberg in. I andra halvlek skapades färre chanser men med en kvart kvar ökade ”Maxberg” takten och smällde in första fullträffen i nättaket. Otacksamt nog för Kraxberg nickade matchens bästa spelare, unge försvararen Jocke Karlsson, in kvitteringen i egen bur en minut senare. Av ren ilska kontrade dock Flaxberg in segermålet endast en minut till senare. Det skulle väl knäcka korpgänget trodde man men icke: ett par riktigt giftiga avslut i slutet var nära att skapa en förlängning, värst var det då Christoffer ”Sankt Olof” Olofsson fick rensa på mållinjen.”
Det var alltså cupmatchen mot Älmhult 1999 – då Anto Susak lirade i motståndarlaget och Öster avancerade bara för att åka ut mot TFF på hemmaplan samma dag som kommunen godkände det lån som räddade föreningen.
*Känns häftigt att kunna välja Peter Wibrån som matchens Österlirare på Smålandspostens ”Östertipset” inför Sundsvallsmatchen. ”Det är stort, gosse”, som någon skulle sagt.
Fortsätter med statistiken. De två matcher där vi haft minst klack då jag varit med var följande bortamatcher för A-laget:
· Mjällby sommaren 1996 i en träningsmatch (3 personer, varav jag var en, min far en och en yngre syster en) då Jämshögskeepern Ola Wendel vaktade Östers bur. Jämshög hade just undvikit förlust i trettio seriematcher i följd och deras målvakt fick därför vara reserv i ett allsvenskt Öster där Pålle lämnat för spel i Umeå Fotbollclub. Öster vann med 5-3.
· Halmstad BK på Alevallen i en träningsmatch våren 2001 (2 personer: jag och Skägget) då HBK mosade Öster med 6-0 efter att både Labbe och Kenna fått släppa till tre gånger var. Bästa Österspelare den gången var Senan och Steff.
*Finns det något samband mellan uttrycken ”skitmål”, ”Bajen”, ”tåfis” och ”rökare i krysset”?
Bästa målskytt på bortaplan 1998 var Rickard Axberg med fyra fullträffar på 11 matcher. Då kanske man ska tillägga att han satte alla dem i vänskapsmatchen mot div. 5-laget Ingelstad (10-3). Det här vittnar lite om hur sjuk den personliga statistiken kan bli. Mer intressant blir det om man tänker på att det säkert är många av er som läser det här som har varit på runt 300-400 Östermatcher och därför egentligen också har någon liknande men ej nedtecknad statistik. De som är någon äldre, som Karl-Erik och Zwämpa, har troligtvis beskådat ett par tusen matcher där något Österlag varit inblandat. Men ni som är i min ålder ligger nog på kanske 200. Om inte ni också flippade ur och gick på 75 matcher under år 2000. En var femte dag om man slår ut det på hela året. Och det gör man.
*Vill tipsa EF Tifo om möjligheten att arrangera släktforskartifo. Fick idén då jag besökte Utvandrarnas Hus i studiesyfte. Stället är fullt av en massa smålappar och kastbara filmrullar. Kan bli klart snyggt mot ESK hemma. Annars kan ni besöka Invandrarnas Hus på andra sidan sta´n. Där finns säkert några bengaler (indisk folkgrupp från Bangladesh) som vet hur man eldar på bästa sätt.
Har man statistik för alla matcher samlade i en tabell kan man roa sig med att kolla hur många gånger Österlag har vunnit på den nionde dagen i månaden (intressant eftersom de Steff-numret ses som en magisk siffra). För min del är det bara två gånger på elva försök. A-laget besegrade slovenska Rudar Velenje på Värendsvallen (3-1) den 9 juli 1995 och J-Södra i Tipshallen (7-0!) den 9 februari förra året. Sedan är det bäst man slutar innan man får en enkelbiljett till Sankt Lars.
*Om man av någon anledning (t ex för mycket Österspotting) sparkar sönder Atibas nya och efterlängtade Svalan-cykel – har man gjort en cykelspark då?
Brukar fundera på hur det är att som ung kanadensare leva i en kontorslokal i Växjö Stad för att träna fotboll ett par gånger om dagen:
Hi mom!
Today me, my Latvian friend with the weird name and Alec Stone (a tiny Swedish youngster) had a meeting with the club´s chief executive of sports, Life Wildey. Life gave me a silvery bike so that I can do something in my spare time. It´s awsome. He said that some guy named “Buba”(?) got one just like it a couple of years ago.
Last week a new player was added to the squad. Well, he wasn´t new. But he was quite old. The guy (Pete Wibration) has in fact played with the Swedish national team. So he should be almost as good as me.
I´m doing fine but I am a bit confused by the rules in the Swedish league. When we play away it´s perfectly alright to fight for the points and play some nice soccer. At home we play in a huge, concre
te place with some grass in the middle. My Swedish isn´t that good this far (I know “Pastabaren” now, that means “the pasta bar”) but after what I have heard it seems that we are bound to loose all games at home.
There was some strange festival the other day, at Midsummer´s Eve. All Swedes got really drunk. I didn´t (promise). I played some Playstation instead. Now I have to got to the training pitch. I must put my pajamas pants on first.
Big hug, A.
Öster A har tagit ledningen 52% av de 205 hemmamatcher jag sett, bara två av 22 Östermatcher jag har sett i Skåne har slutat med kryss, Thomas Hermansson är den enda mållöse av de spelare som regelbundet burit tröja nummer elva och….aaaah… nog med skit nu.
Men ett par Raggarcitat får det bli även denna gång (fler finns att läsa på http://www.bredband.net/matkur):
-Bruden är snygg, trevlig och brunögd, men jag tycker inte om att hon leker med en som om man vore en dvärgunge.
– – – – – – – –
-Hon tycker nog inte om mig, hon sa att hon tycker att jag är helt omänsklig.
*Det är nu agnarna sållas från vetet (eller så är det nu som vi såll blir helt från vettet). Nu märker man på nytt vilka som inte klarar motgång. En av få positiva saker om man skulle åka ner i korpserien igen är att man då åter slipper dessa dagssländefans som började visa sig så fort Öster var ett topplag i Superettan och så småningom gick upp i högsta serien. Redan nu börjar de svikta. Ingen nämnd och ingen glömd. Ni gamla rävar ska inte känna er träffade. Det är ni som är själen i EF och Östers IF.
*Om East Fronts skyddshelgontroll är allas vårat Staglatrollet så borde Lakrits Lakejers motsvarighet vara det onda Lakritstrollet i sagorna om Pellefant.
Häromkvällen kunde jag inte somna och började då så klart fundera på vilka släktskaps- och förhållanderelationer som förekommit bland spelare och ledare som jag sett representera vår vackra förening. Jag försöker rangordna dem:
1. Andreas & Fredrik Bild (bröder)
2. Ulrik & Jesper Jansson (bröder)
3. Andreas & Thomas Ravelli (bröder)
4. Stefan Thórdarson & Magnea Gudlagsdottir (sambos)
5. Bo & Rickard Axberg (far & son)
6. Jevgenij & Alexander Kouznetsov (far & son)
7. Aleksandr & Peter Gitselov (far & son)
8. Jens Svensson & Malin Olsson (sambos)
9. Terese & Stefan Paldan (syskon)
10. Jocke Karlsson & Daniel Lukoczky (låtsassvågrar)
11. Lasse, Anna, Magnus & Mattias Mörstam (far med tre barn)
12. Jan & Jonathan Hansson (far & son)
13. Danny & Jimmy Nunez (bröder)
14. Karin & Maria Axelsson (tvillingar)
Jag funderade länge på om det är så att forne Österspelaren Henrik Hansson även han är Jannes son men kunde inte bestämma mig. Det ska tilläggas att bröderna Ravelli för mina ögon enbart fungerat som tränare (1997) respektive målvakt (1999). Hade det gällt de tidigare åren så skulle de troligtvis ha varit på första plats. Andra släktskapslegender som skulle kommit i fråga om jag varit äldre skulle varit t ex Stig & Tommy Svensson, K-G & Jocke Björklund, Harry & P-O Bild, Teitur Thórdarson, etc. Även Jocke Karlssons halvbror från Klippan skulle varit med för sin träningsmatch med Öster om jag bara hade kommit ihåg hans namn.
*Min syster fick nyligen ett stort brev från ”Idrottskommunen Växjö” då hon bytte tillbaks till Växjöadress. De välkomnade henne till staden och hon erhöll ett gäng gratiserbjudanden, bl a en familjebiljett för fotboll på Värendsvallen (5 personer): ”Östers IF spelar för tillfället i superettan men har siktet målmedvetet inställt på allsvenskan”, stod det att läsa. Tack för den.
I denna kommun söker jag nu arbete och var därför på Arbetsförmedlingen i veckan för att officiellt anmäla mig som arbetslös. Så att även jag blir en del av statistiken. Väl på plats fick jag slå mig ner vid en datormaskin och knappa in mina personliga uppgifter. Jag hade både svårt och lätt att hålla mig för skratt när jag nådde rutan där man skulle fylla i telefonnumrena inte bara till sitt hem utan även till sin arbetsplats.
—————
Merparten av det här veckobrevet skrevs redan innan torsdagen. D v s innan Kamerun hade besegrat Colombia i Confederations Cup. Jag såg den matchen samtidigt som jag avlyssnade Östers väntade respass ur svenska cupen på radion. I matchens inledning rasade jag över afrikanen Marc Vivien Foe (Man City) då han filmade och föll gång på gång utan anledning. Senare i matchen rasade Foe – samman i mittcirkeln, på nytt utan att någon attackerade honom. Han låg där i mittcirkeln medvetslös och med pupillösa ögonvitor. I direktsändning fick jag se en man gå mot en till synes säker död. Samtidigt lirades matchen vidare utan att någon verkade förstå. Marc Vivien Foes liv tog slut i en mittcirkel Frankrike. Men alla lirade vidare. Ibland känns livet sjukt.
Vila i frid
Marc Vivien Foe
26 juni 2003
