De flesta Östersupportrar kanske är arga och besvikna över dagens matchresultat. Det har man all rätt att vara, men samtidigt så gav matchen oss i alla fall en del positiva vibbar om man jämför med insatserna i de tre tidigare matcherna.
Men förbannelsen över Östers första del av första halvlek hänger kvar likt ett elakt spöke över Värendsvallen. Idag hann det inte ens gå en minut förrän Elfsborg slagit in 0-1. Putte blir rundad (skulle visa sig inte vara sista gången) på vänsterkanten och Elfsborgspelaren stänker in målet i fel hörn. Riktigt snyggt faktiskt, om man skall kosta på sig en sådan kommentar.
Efter en sådan otrevlig start blev de från början nervösa Österspelarna ännu nervösare. Men det fanns redan nu en viktig sak som skilde matchbilden åt jämfört med Malmömatchen – spelarna rörde sig. Att bland andra Markus Jonsson och ovan nämnda Putte Karlsson verkade försöka slå något slags rekord i felslagna passningar bäddade dock för Elfsborg som oroväckande ofta kom fram på vänsterkanten.
Öster får sedan hörna, och det ser ut som en liten målvaktstavla när Thor får skalla in bollen i nätmaskorna till 1-1. Då var målet riktigt orättvist sett till matchbilden, men det skulle ändra sig. Resten av halvleken fick vi se det ”gamla” Öster igen, fyndigt spel även om en del irriterande felpass störde den ändå klara uppryckningen från Malmömatchen. Elfsborg blev då rejält tillbakapressade, och här tycker jag att vi skulle visat mer skärpa i avslutningarna.
I andra halvlek är det rätt jämnt mellan lagen. Öster spelar trevligast, och planens kung var Atiba Hutchinson som idag var helt felfri på innermittfältet. Elfsborg satsar mycket på snabba omställningar och skapar en del chanser, men Öster rör sig bra över hela banan och reder ut det mesta. Halvleken går, och det känns som 1-1 kommer att stå sig med viss fördel för hemmalaget, men så händer det.
Misslyckat uppspel och snabb spelvändning. Två Elfsborgspelare mot tre Österbackar, passningen från ena Eflsborgspelaren till den andra går inte riktigt fram, men bollen tar på en Österback och blir en perfekt klack fram till Elfsborgs Lasse Nilsson. 1-2 och en rejäl kalldusch för hemmalaget. Spelarnas lätta fötter förvandlades till betongklumpar efter den nesan, och halvleken löper ut utan att egentligen något mer av värde inträffar.
Vi ska ändå ta den här förlusten positivt. Atiba höll hög allsvensk klass på mittfältet, och det skall bli väldigt intressant att se vad som händer när Wibbe ansluter som hans kumpan efter 1 juli. Johan Svensson visade att han är på gång igen efter allergibesvären och det var skönt att se Schenka klappa om honom ordentligt efter att han blev utbytt i andra halvlek. Skriverierna om deras påstådda frostiga förhållande kan nu avfärdas helt. Stringen var bra bortsett från första målet som inte såg helt otagbart ut. Gitselov visar bra form, sprang mest av alla i första halvlek och förtjänar ett extra hedersomnämnande, liksom unge ytterbacken Tommy Lundström som idag var helt felfri och spelade mycket, mycket moget. Här har vi en stor spelare på gång.
På minussidan måste vi börja med anfallet. Micke Thomasson river och sliter, men får inte ut mycket av det. Ottosson var aktiv, sökte boll men hamnade ofta för långt bak i banan. Där gör vi inga mål, och nu stämmer även jag in i begreppet ”anfallskris”. Hamzos inhopp lovade iochförsig rätt gott, och här har vi ett sparkapital allt eftersom formen efter skadan blir bättre, men vi måste göra mål nu också… Och så Axelsson sjuk förstås.
Försvaret hade inte heller någon av sina bättre dagar. Bild/Thor gör aldrig bort sig, men såg lite sega ut idag. Putte Karlsson helt under isen, tappade ofta kanten och slog mängder av felpass. Tommy Lundström enda utropstecknet, gjorde sin klart stabilaste match i A-laget som tidigare nämnts.
Idag hade oavgjort varit rättvist. Men fotboll är inte rättvist, fotboll avgörs ibland av slumpen och det var det som hände oss idag. Med tanke på hur det såg ut vid föregående hemmamatch så har vi faktiskt all anledning att se framåt(!). Formen är stigande, och orkar bara spelarna med det tuffa schemat nu så kan vi få se någon skräll framöver – även innan Wibbe och den eventuella anfallaren ansluter.
Jag slutar denna rapport som jag gjorde min krönika tidigare i veckan:
Hav förtröstan. Vi är Öster, vi spelar fotboll.
