Botten är nådd. Ja, nästan i alla fall. Efter dagens 0-2 mot Malmö FF, som kunde ha blivit väldigt mycket mer i baken är det nog dags att stanna upp ett tag och fundera ut vad det är vi håller på med. Malmö dominerade matchen fullständigt, och ironiskt nog var Östers bästa spelare i matchen också han från Malmö – Björn Stringheim.
De första femton minuterna tillhör det sämsta man sett på Värendsvallen i modern tid(nu räknar jag inte med mardrömsåret 1999). Öster var tvåa, nej förresten man var trea och fyra på varje boll och tillät Malmö att göra precis som man vill. Uppspelen var tama och hamnade allt som oftast hos Malmöspelare, och rörelsen var lika med noll. Efter 20 minuter höjdes nivån från katastrofal till ”bara” usel, och man började väl kanske hoppas att det skulle kunna vända. Men det gjorde inte det. Något kändes fel hela matchen, spelarna kändes lama och klacken likaså.
När Malmö mycket rättvist gör 1-0 efter ett i raden av misslyckade uppspel från Östers sida går luften ur både laget och klacken. Jag var där, så jag kan rannsaka mig själv. Ingenting var roligt, Enköping ångade på i Helsingborg och Elfsborg massakrerade IFK Göteborg. Östers första målchans(!) kommer i 45:e minuten då någon av Österspelarna(osäker på vilken) får till ett pressat skott som Asper kan tippa till hörna.
Det kunde väl inte bli så mycket sämre i andra halvlek? Jodå. Redan efter tio minuter gör Malmö ännu ett rättvist mål, och ridån går ner på allvar. Malmö slår nu ner rejält på tempot, och man hoppas, hoppas att kanske ska man kunna få till någon form av offensiv. Då skadar sig Jocke Karlsson, och linkar ut från Vallen utan att kunna stödja på foten. Tommie Lundström ersatte. Sedan byts en sliten Dani Hamzo ut mot Johan Svensson, och slutligen gör Schenka ett desperat försök med en trebackslinje, ut med Christer Thor och in med Denis Velic. Ingenting hjälpte. Öster såg ut som ett pojklag som fått lördagsgodiset stulet.
Jag brukar inte vilja såga laget jäms med fotknölarna, men idag så kan man bara inte låta bli. Det verkade endast finnas två spelare som rörde på sig överhuvudtaget idag ute på planen och det var Gitselov och Atiba. Stringheim var fantastisk i mål, med ett flertal högklassiga räddningar. Får han inte över fyra i matchsnitt på EF Trophy(trots två insläppta mål) är det skandal. Resten av laget kan nog räkna med sänkta betyg över lag.
Malmö gjorde en godkänd match, men med tanke på motståndet idag ska de nog vänta med att ropa det berömda ”hej”. Men visst har man kavaliteter, man var ruggigt heta på Österspelarna under den första kvarten och kanske knäckte man på så vis Öster med en gång och kunde därefter utnyttja övertaget. Jag har ingen annan förklaring, en normal dag hade vi stått upp väldigt bra mot dagens MFF.
Jag måste försöka avrunda det här positivt, tänker jag nu. Och visst finns det positiva saker med matchen, om man letar. Björn Stringheim har hittills gjort en fantastisk säsong, insatsen i dagens match höll jämna steg med den mot IFK Göteborg. Dani Hamzo var tillbaka i spel, det får nog också räknas som positivt. Men han är ännu inte i den form han var innan skadades, det var märkbart tydligt. Atibas förmåga att ständigt hålla matchen ut är också ett glädjeämne, när resten av Österspelarna gick och hängde med huvudet slet han hund, vann boll på mittfältet och skapade nästan på egen hand de få offensiva saker Öster mäktade med ikväll.
Trots att vissa personer redan varit inne på forumet och dömt ut Öster fullständigt (för fyra omgångar sedan snackade de om SM-guld), så är detta givetvis inte kört ännu. En skärpning behövs, men jag tycker ändå att vi (normalt sett) har ett material och ett grundspel som håller i Allsvenskan. Vår tid kommer, och om vi som idag sågar laget och låter vår frustration spridas över forumet bara fortsätter att stötta så vänder det till sist.
Kom ihåg var ni läste det först.
