Alla EastFrontare, ni kan äntligen pusta ut. Jag såg Kaspars och Atiba på Växjö stations perrong i torsdags. Och Atiba satt på en cykel. Det var förmodligen det som fällde avgörandet när han valde att förlänga sitt kontrakt.
Såg ut att vara en cykel med växlar, kunde dock inte från min position avgöra exakt hur många. En god gissning är att det rör sig runt 12 stycken. En silvrig sak var det, med svart sadel. Han såg ut att behärska den bra. Kaspars hade dock ingen cykel utan en liten väska. Han var nyfriserad, hockeyfrillan han anlände i ligger förmodligen i någon stor frisördammsugare i Växjöområdet. Möjligen kan den ha blivit såld till Jagomir Jagr enligt överförfriskade källor. Som sagt stod vi där på perrongen, Kaspars, Atiba och jag. Några fler var det förstås, men de försvann i periferin. Vi stod alla och väntade på tåget från Kalmar som skulle föra oss till den västra delen av Sverige. Vi skulle fira midsommar. Dock ej tillsammans, utan var och en på sitt håll. Jag i Uddevalla, Atiba i Växjö, Kaspars någon annan stans. Jag kände att jag småskakade lite grann, jag var ju faktiskt i närheten av Kaspars. Om jag tog cirka 30 steg skulle jag vara så nära att jag kunde röra vid han. Jag gjorde inte det. Istället funderade jag på om jag skulle gå fram och prata lite med han. Så där lite på tu man hand, mittbackar emellan. Nog för att det skiljer eoner emellan vilka divisioner vi huserar i, men några ord om nickdueller vi minns eller dylikt skulle man väl kunna klämma fram. Men han kanske skulle uppfatta det som påträngande och fånigt så jag övergav även den planen. Men prata med han skulle jag, det hade jag bestämt mig för. Men hur? Bäst som jag stod och funderade över detta kom rösten från station till min hjälp. Ni vet den som förkunnar att ”tåget från Kalmar, Emmaboda mot Alvesta, Göteborg anländer strax till spår 1”. Vårat tåg skulle nämligen inte komma in på spår 2 utan på spår 1. Alla började röra sig mot spår 1, utom Kaspars och Atiba. De hade nog inte kommit den delen i sin svenska abcbok än. Då fick jag min chans. Med lite nonchalanta steg släntrade jag förbi och yttrade, de för mig magiska, orden. Hey, they have changed the track to number 1. Och efter en stunds funderande om jag var riktigt klok eller ej så ställde de sig vid spår 1. Kontentan av detta;
Kaspars, if you read this, it was me who saved your midsummerparty.
Det är jäkligt tungt att vara supporter just nu. I vintras slet jag mitt hår i förtvivlan över Brynäs, nu i sommar biter jag sönder mina naglar i förtvivlan över Öster. Varför kan det aldrig få vara enkelt? Varför kan man inte få sitta och njuta av fotbollen? Varför skall en magmuskel få så stor betydelse? Men man börjar bli härdad. Det blir NMSS av det hela. Nu undrar du förstås vad NMSS står för. NMSS står för Ny Match Samma Skit. Tyvärr har det varit Östers signum de senaste matcherna. Det värsta i den här kråksången är att vi har spelat bra den första delen i matchen. Det var bättre förr när vi spelade division 5 fotboll första kvarten, då fanns det åtminstone hopp. Vi kanske borde återgå till den taktiken. Urusel fotboll första kvarten och sen gör Fidde Bild mål med baksidan av huvudet i 79 minuten. Inte vackert, men tre poäng är tre poäng. Men vad vet jag om taktik? Min enda praktik inom det området är när jag var tränare åt ett pojkar 10 lag ett år för länge sedan. Vi var inte bäst i serien om man skall hårdra det. En vinst på 16 matcher imponerade inte. Och verkligheten är hård även på de nivåerna. Mitt förtroende var förbrukat och kontraktet bröts.
Sista ordet:
Alla ni som har undrat och våndats, mina 7000 som saknades i lönekuvertet kom fram. Tack för ert stöd.
Ett resultat från lingonserien : Kalmar FF – Västra Frölunda 0 – 2
Denna Concicao som vi verkligen skulle få hit har helt plötsligt bytt namn till Rodrigo. Dessutom har han bytt klubb. Jag trodde sånt här bara förekom i Italienska ligan.
Jag undrar hur mycket Pohlback skall ha för att tacka nej till att medverka under Östers matcher. Jag skulle gladeligen pröjsa en rejäl summa för att bli av med honom. Tycker att hans intervjuer har så många lågvattenmärken att man skulle kunna skapa ett sjökort utifrån dem.
Inte för att skylla på Kenna, men ett par skotts uppvärmning och två inlägg var väl inte direkt en mördande uppvärmning.
Daniel De Stefano är en gåta. Vissa matcher kan han dominera något fullständigt, för att i nästa match försvinna totalt. Någon borde säga till han att inte umgås för mycket med Velic.
Oron inför Atiba Hutchinsons skadebenägenhet har kommit rejält på skam. Han är väl den enda som inte har varit skadad hittills. Benen måste vara gjorda av titan.
Den evigt unge talangen Johnny Rödlund gjorde mål i går. Det är han väl förunnat. Äntligen verkar han ha hittat den storklubb han sökt så länge. Nu kan han äntligen utvecklas i lugn och ro.
Undrar varför inte Stringen inte nämns i landslagsdiskussionerna. Han är otroligt bra just nu. Men det är klart, först måste man utomlands och sitta på bänken ett par år.
