”Moral” är ett ord som väldigt väl kännetecknar såväl gårdagens match mellan Hammarby och Öster som East Fronts resa från Växjö till Stockholm tur och retur. Om vi börjar med matchen så kan vi kallt konstatera att vi får tacka vår lagmoral för poängen. Plötsligt kände man igen Öster från de sista matcherna i fjolårets Superetta där ordet ”förlust” helt enkelt inte hade med det stolta Östermärket att göra. Ett märke som igår satt extra bra på Atiba-tiba-tiba Hutchinson(t h)…
Vi som var med måste ju också delge er andra varför ordet ”moral” också stämde in på lagets supportrar igår, så vi tar väl det hela från början:
En i det närmaste fullsatt supporterbuss avgår punktligt (som ju brukligt är nu för tiden) 08:00 från City och 08:15 från Värendsvallen. Vi har knappt hunnit halvvägs till Värnamo förrän den första ironiska ramsan pumpas ut från bussens bakre delar:
För ha, ha, ha – det går ju så bra
För Ottosson och Thomasson och Hamzo och ja´…
Just de här ironiska ramsorna är väl ett av EF:s främsta kännetecken, och de har till stor del blivit det på grund av att klubbens kärna oftast har fått växa i motgång. För den oinvigde kan denna ironi vara svårfångad ibland, och ibland blir det nästan lite för mycket för t o m den invigde. En annan ny ramsa som ekade ut i bussens inre runt 10-snåret var nämligen:
Åhh ÖIF – det luktar guld…
Åhh ÖIF – det luktar guld…
Åhh ÖIF – det luktar guld…
o.s.v.
Som vanligt är det en ren upplevelse att åka EF:s supporterbuss. Många olika åldrar, typer och människor kastar av sig sina måsten och eventuellt coola fasader och förvandlas till… ja East Frontare. Bussen stannar vid Klas Ingessons hemstad Ödeshög, och man märker på kön till toaletterna att… ja ni förstår själva.
Efter att ha fått i sig… lite av varje fortsätter färden. Nu börjar en viss reseledare från Värnamo göra sig hörd, och det dröjer inte länge förrän han har fått med sig hela bussen i en sång som jag tror härstammar från Frälsningsarmen(!):
Sträck ut din hand, vi har samma väg att gå
Sträck ut din hand, vi har samma mål att nå
Glöm det som skiljer och låt oss tänka på:
Vi behöver alla varann
Gammal eller ung – det betyder ingenting
Fattig eller rik – det betyder ingenting
Färgad eller vit – det betyder ingenting
Vi behöver alla varann
Det var det där jag menade med att även supportrarna visade god moral… Eller nåt.
Till dessa toner stannar vi till i bl a Linköping och hämtar upp lite folk, och även Vagnhärad får celebert besök när bussen helt sonika svänger in framför byns pizzeria och hämtar upp EF Dams främste företrädare ”Svarta Hattens” far. Sista delen av resan gick fort, och strax så hamnade vi på ett matställe betryggande långt ifrån Söderstadion – precis där polisen ville ha oss. Där möter vi bl a upp med en känd solnabo och tillika veckobrevsskribent för eastfront.net – Jockeluring, och vi blir serverade en faktiskt riktigt hygglig måltid.
Sen så var det ju faktiskt dags för match, och den tänker jag knappt skriva om. Fokusen hamnar liksom lite i snett idag… Nåväl, vi börjar med ett riktigt snyggt anfall, Thomasson snett inåt bakåt (mer sånt för h-e Micke) till Johan Svensson som dunkar upp 0-1 i nättaket till de glödande söderbrödernas stora förtret. Dom skulle dock ta sin eventuella klump i halsen och kasta den rätt in i Österklacken, för efter knappt 20 minuter hade man både kvitterat och tagit ledningen med 2-1. Öster var paralyserade igen, och Stringheim räddar oss som så många gånger förr med ett antal fantastiska akrobatnummer. Heja Björn! Tommy Lundström blir felaktigt utvisad, och ståkkhålmsdåmarn utbuad av EF. Det var första halvlek.
I andra halvlek så är det precis som om Bajenspelarna tänker: ”Öhh…fan…vi leder ju dårå” men se den gubben gick inte. De grönvita blev konfunderade när man hela tiden hade en Österspelare mellan sig och en eventuell passningsmottagare och en annan Österspelare i bakhasorna. Vi vinner mängder av bollar på mittfältet, och kämpar på så sätt ner Hammarby men det är fortfarande 0 poäng för Öster och 3 för Bajen. Dock börjar till och med de mest negativa av oss se chansen till minst en poäng. Hammarby är nere för räkning, och när Öster väl kvitterar ser det rätt billigt ut. Två klara chanser, och till sist hamnar en retur hos Atiba som välförtjänt nickar in en equalizer. Fantastiskt!
Det roligaste med matchen kommer dock efter målet, säg ett annat lag som helst som kvitterar på Söderstadion med runt en kvart kvar och som fortsätter med en stormoffensiv? Det hjälper dock inte utan matchen slutar 2-2: Som helhet sett faktiskt rättvist med tanke på Bajens första halvlek. För oss supportrar på plats kändes det oavgjorde resultatet som en seger, och att säga att var oerhört viktigt är bara förnamnet.
Snabbt måste jag bara nämna gårdagens två största hjältar: Atiba Hutchinson och Björn Stringheim. Atiba visar en fantastisk form och blir bara bättre och bättre för varje match, och Stringheim… ja hans två reflexparader i första halvlek räddade en poäng åt Öster. Så enkelt är det ju bara.
Resan hem går fort och bra. Det är en rätt trött samling som efter att ha sjungit Åhh ÖIF – det luktar guld i X antal timmar somnar in efter hand. Ännu en fantastisk resa och ett oförglömligt minne – kanske var det det här årets ”IFK Malmö-hemma”-match vi fick se… Matchen då allt vände, då vi uträknade och hånade bröt ner motståndare efter motståndare efter det och fick vår rättmätiga plats i Allsvenskan. Det handlar om precis samma sak det här året, men vi ska inte upp – vi ska vara kvar.
…glöm det som skiljer och låt oss tänka på:
Vi behöver alla varann…
Tänk på det, mina vänner.
