Dani Hamzos brorsa är en trevlig kille. Och han bor i en trappuppgång i Fruängen. Såväl brorsan som Dani själv lirade boll med en taxichaufför i trapphuset när grabbarna var små. Dessutom är Dani Hamzos morsa en vacker dam i sina bästa år. Och hur vet jag allt detta? Jag ska komma till det. Däremot blir det inte ett ont ord om Lakers eller FF. Eller kanske i alla fall. Jag har inte bestämt mig än.
Jo det hände sig inte bättre än att min kära mor gick och fyllde 75 härom veckan. I present fick hon (och gubben) en överraskningsresa tillsammans med de tre sönerna. Resan företogs i en Chevrolet av större och finare modell. Jag flög ner till Växjö bara för att sätta mig i nämnda bil och åka norrut igen. Kändes lite korkat, men syftet var ju gott.
Första kvällen landade vi på Visingsö och på morgonen därpå blev det guidad tur runt ön under vilken vi inhämtade ny kunskap om ett större antal stendöda kungar från 1100-talet.
Därefter fortsatte färden mot norr och av en ren slump råkade det vara allsvensk fotboll på Enavallen i Enköping just när vi passerade. D.v.s. det var precis vad vi inte gjorde. Passerade, alltså.
Morsan är klen i benen så vi kunde inte stå i klacken, i stället hamnade vi på huvudläktaren. I pausen smet den ena brodern ut och hämtade en 37:a whisky och i slutminuterna återstod bara själva flaskan. Sålunda såg vi ganska ljust på livet med två Hamzo-mål och noll insläppta. Stämningen var sådan att vi ganska högljutt lät meddela omgivningen vad vi tyckte om Hamzo. När jag till sist gick så långt att jag hojtade att vi borde skicka tulpaner till Valsta Syrianska så vände sig en ung man om i raden framför och föreslog att blommorna kunde skickas till Fruängen i stället. För där bodde nämligen den unge mannen och damen intill och det var bror och mor till själva huvudpersonen. Jag har alltså fått trycka Dani Hamzos brorsas hand. Slå det, den som kan.
För att göra en lång historia något kortare så checkade familjen Luring in på stadshotellet i Västerås på kvällen där vi också åt middag (farsan höll på att få hjärtslag när jag påpekade för hovmästaren att han hade glömt att ta betalt för vinet).
Dagen därpå åkte de andra hem mot Växjö igen, medan jag satte mig på tåget mot Stockholm. I Sundbyberg hoppade jag av och högg en taxi för de sista kilometerna mot Solna. I bilen lät jag meddela chauffören att jag varit i Enköping för att se Öster snurra upp hemmalaget med 2-0.
– Ja det var ju Dani Hamzo som gjorde båda, sa chauffören på ren stockholmska.
– Och hur fan kan du ha koll på det? undrade jag.
– Jomen Hamzo följer man ju. Jag bor i samma trappuppgång som hans brorsa och morsa i Fruängen, sa chauffören.
– Världen är allt bra jävla liten, sa jag.
Och så berättade jag vad jag dagen innan varit med om på Enavallens huvudläktare och chauffören berättade att han kickat boll i trapphuset med båda bröderna och att det var en himla trevlig familj det där. Jag höll med och så var vi framme i Solna. Chauffören fick 20 spänn i dricks, men några tulpaner har jag aldrig skickat. Fast det är ju inte för sent än, förstås.
Alldeles medvetet började jag detta veckobrev i en annan ände än med eländet i Landskrona. Och varför ska jag yra om det när jag inte var där och inte har något intresse av att påminna folk om vad som hände? Dessutom, bara genom att skriva föregående mening, så är jag nu snuddande nära att av ren depression skriva nån skit om FF och Lakers trots allt. Fast Lakers kan jag ärligt talat stå ut med, det är nog mest hockeyn som sådan som jag tycker är ett skämt. Om nu ändå hockeyn finns på vår jord så inte ska jag vara den som kastar första stenen på Lakers. Möjligen andra, en regnig dag i motvind, men det kan nog bli ändring på det också. När jag nu sträckt ut denna uppriktiga försoningens hand så måste även stalinisterna tillåta det följande:
Må Kalmar FF brinna i fotbollens helvete i all evinnerlig tid, tillsammans med Staffan Tapper, Sven-Gunnar Larsson, Krister Kristensson, det samlade AIK, dess supportrar samt Råsunda fotbollsstadion. Tapper kan möjligen få halverad tid för eventuellt gott uppförande. Straffen var ju ärligt talat rätt bra slagen. Brottet i det fallet är väl snarare att han lirade i samma lag som — javisst fan! — Puskas Ljungberg! Usch, fy och tvi!
