…det gick åt helvete. Rejält åt helvete. Men vi har upplevt det förr, och vi ska inte hänga läpp över att det blev några mål för mycket i baken ikväll. Vi försöker oss på en ensidig analys i matchen och vi har såväl ris som ros att dela ut idag. Kan tyckas märkligt att ha en ros i bakfickan när man loosat med 0-4 men konstigare saker har inträffat förr.
DIF inledde klart bäst, och vi visade oss från vår allra mest respekterande sida. Stundtals verkade vi stå och beundra det fins Djurgårdsspelet och glömde bort att spela själva. De första 10-15 minuterna skapar vi knappt ingenting, utan slarvar bort bollen vid mittplan på känt Östermanér när spelet inte stämmer. Vi skulle dock få ordning på detta.
Efter ett tag när den värsta nervositeten släppt, börjar vi faktiskt trumma på rätt bra och försöker få igång vårt kantspel. Då händer det som alltid brukar hända när på pappret ”bättre” lag kommer på besök: Det blir straffspark. Och då vi alla vet att Öster inte kan få någon straffspark tilldelad sig så förstår ni att det var DIF som fick den. Källström satte den säkert bakom en vilt fäktande Stringheim.
Efter straffmålet så blir det nervöst och hafsigt igen i Österförsvaret, och Kaspars Gorkss fulländar denna perioden med ett praktfullt självmål. Otur för Gorkss, som i mitt tycke tillhörde de bättre i Östers försvar ikväll. Vilt uppoffrande, och faktiskt inte alls osnabb hängde han för det mesta med DIF:s forwards bra.
Efter 0-2 så har vi vår bästa period i matchen. Nu vågar vi spela boll som vi brukar, och Atiba gör en bra insats på mitten. Vinner boll och slår de enkla passningarna till rätt gubbe. Halvleksvisslan ljuder, och vi är faktiskt inte speciellt besvikna. Trots en jävligt billig straff. Trots ett självmål. Vi biter ihop och tänker att det här är faktiskt inte kört ännu.
Men DIF imponerar mycket stort på mig i inledningen av andra halvlek, och spelar komplett över hela planen. Nu gynnades man lite av Östers framflyttade positioner, men under den här perioden är det bara att ta av mössan, buga och tacka för lektionerna som utspelas på fotbollsplanen. 0-3 kommer som en följd av detta på ett mäktigt skott av Wowoah, som får lite för mycket tid på sig att sikta. Stringen nuddar bollen med fingerspetsarna, men det är som ni kanske märkt inte vår kväll ikväll.
Öster satsar nu allt framåt, och lämnar stora blottor bakåt. Hamzo och Atiba skapar en hel del fina möjligheter, och när Ludde Ernstsson byter av en för dagen mycket blek Velic känns det som det börjar hända en hel del. Varför? Jo, Johan Svensson byter kant från höger till vänster och börjar snurra friskt med DIF:s högerback Rasck. Ovan nämnde Svensson är bästa Österspelare på planen ikväll, hans helikopter förbi Rasck som förtjänade ett bättre öde var matchens behållning för oss teknikfrälsta Östersupportrar.
0-4 kommer som ni förstår sedan, och det är rent osannolikt. Makondele missar mål, och bollen studsar tillbaka ut på hans hjässa som blir en perfekt lobb över Stringheim till två framstormande DIF:are. Elmander skrivs upp för målet. Efter detta mål så verkade båda lagen nöjda, Öster försökte visserligen trumma på men DIF-försvaret med Isaksson som makalöst bra sista utpost kunde spela ut ordentligt.
Hur ska vi nu tolka den här förlusten då? Ska vi gräva ner oss i dyn där fotbollsexpertisen med Ralf ”Jag hatar Öster” Edström i spetsen vill ha oss?
Jag tycker inte det.
Idag mötte vi en övermäktig motståndare, som dessutom fick ett par riktigt billiga mål. Jag tänker i första hand på straffen och Gorkss självmål. Har inte ett lag som Öster lite flyt så besegrar man inte DIF, så enkelt är det, men det behöver inte innebära att det gäller alla andra lag också.
Dagens mest positiva överraskning var Johan Svensson på sin kant. Visst har han kommit mer och mer under de senaste träningarna, men det han visade idag gjorde att man plötsligt började inse att killen är värd de 700 000 vi fick hosta upp för honom. Atiba är en kommande storspelare, fortfarande lite för tunn, men killen har DET och kommer att glänsa än mer när vi möter lag med sämre mittfält än DIF.
Jag fortsätter att tro på Öster. Det här kan mycket väl gå vägen, mot alla odds.
