När alla snackar om drömelvor hit och dit kan det vara skönt att få den totala motsatsen sig till livs. Detta tog våra nya skribenter Anders & Anders(Munck och Alm) tillvara på och listar här en riktigt vedervärdig 3-4-3 uppställning där bland annat webmasters egna favoritskräckscenario, den gamle Elfsborgspelaren, GAIS:aren och Östermördaren Mats Rotting(bilden) finns på bänken. Och vem kan passa bättre som tränare än Kalle Björklund? Och vem är bättre att döma ”matchen” än Bengt Börjesson?
Mardrömselvan
Vilka är de elva värsta spelarna man stött på som Östersupporter? Den frågan funderade jag och en god vän på, och grävde fram en hel del ”fina” namn. Som bonus tog vi ut tränare, domare och valde arena också. Kokar inte adrenalinet efter en match med nedanstående ingredienser är man ingen äkta Östersupporter.
Målvakt:
Jonnie Fedel:
Stor i truten, inte alls lika stor som spelare. Snackade till sig varningar på löpande band och spred dålig stämning på planen, inte minst i de många matcherna mot Öster.
Om Fedel kan dessutom påpekas att han lyckats golva både med- och motspelare, Jimmy Tamandi på träning och en Landskronaspelare i en match -94.
Backar:
Sven ”Dala” Dahlkvist:
Symbolen för det defensivt urtrista Örebro och AIK under 70- 80- och 90-talet, dels som tränare, men framför allt som spelare. Förstörde många matcher med sin destruktiva spelstil som spelare, och sin långbollstaktik som tränare.
Jean-Paul von der Burg:
Förutom det tramsiga namnet var han inblandad i en hel del incidenter då Öster mötte MFF borta för ca. tio år sedan. I denna match gick von der Burg runt och provocerade den stackars harmlöse Hasse Eklund hela matchen igenom.
Patrik Eriksson-Olsson:
En riktig yngling i elvan. Får välförtjänt en plats från start pga. av sin fräscha filmning i premiären för DIF mot Öster, som resulterade i straff och mål. Tyckte sedan det var lämpligt att skryta om hur han hade ”sett hur anfallarna gör inne i straffområdet” (-AB). När de filmar alltså.
Mittfältare:
Krister Nordin:
Har spelat huvudrollen med sitt fula spel i alltför många matcher. Målskytt i den förhatliga matchen 1992 på Värendsvallen, där guldet rann Öster ur händerna på mållinjen. Har kapat Janssons fler gånger än det finns grässtrån på Camp Nou. Dessutom har han mage att vara bra också, speciellt mot Öster.
Simon Sjöfors:
Ja, vem annars. Efter de mycket begåvande frisparksmålet på Värendsvallen förra året, följde han upp med att inte fullt så begåvat håna både publik och motspelare i Växjö. Denne mittfältare/anfallare har även i övrigt en mörk historia vad gäller idiotgrejer på planen.
Göran Holter:
IFK Norrköpings gigantiske yttermittfältare från 80- och början av 90-talet (obs. storleksmässigt!). Enligt vårt tycke såg det helt uppåt väggarna fel ut med en så stor och seg spelare på kanten.
Tyvärr var han även en lika stor mardröm att möta för Öster som Eklund måste varit att möta för Halmstad under 90-talet. Gjorde totalt otroliga fyra mål under de båda SM-semifinalerna 1990 mot Öster, varav den feldömda straffen i SM-semifinalernas sista minut, som dessutom avgjorde till IFK:s fördel! Gjorde sex av totalt sju mål under säsongen mot Öster.
Christer Fursth:
Albino som under många år var ”tjafsig” yttermittfältare i Örebro. Slog flera sura hörnor som resulterade i mål mot Öster under vår förra session i allsvenskan. Matcher då Öster ofta ägde spelet. Fursths spottloskor och ruffande när bollen är på annat håll ger honom kaptensbindeln i Mardrömselvan.
Anfall:
Andreas Andersson:
Filmningarnas svenske okrönte konung, trots att han egentligen är ganska dålig på det. Gjorde tidernas mest uppenbara filmning mot Öster på Värendsvallen 1996, och fick straff som belöning. Trist nog erkände han filmningen efteråt, om än mer ”inlindat” än Eriksson-Olsson.
Pascal Simpson:
En spelare som av skribenterna faktiskt propagerat för att Öster borde köpa, av den enkla anledningen att han är otroligt jobbig att möta. Tung, ful med armbågarna (var iofs värre förr) och hade ofta tur mot Öster med horribla snedträffar som resulterade. Simpson skallade ner Andreas Bild i den hetsiga hemmamatchen mot AIK 1997, och blev givetvis utvisad för tilltaget. Det chockerande var att den totalt oskyldige Ludde Ernstsson blev utvisad i samma situation på hockeymässigt kompensationsmanér.
Håkan Lindman:
Trist, men bra, anfallare som spelade i MFF framför allt under 80-talet. Känd för att provocera målvakterna vid utsparkar, men även för sin kantiga och vårdslösa spelstil. Typisk straffområdesspelare som älskade diverse tjuvnyp, och att göra mål på nick.
Tränare:
Kalle Björklund:
Gammal Österhjälte som spelare. Som tränare kanske den tristaste någonsin, taktiskt sett, inom svensk fotboll. Örgryte blev under hans tränarperiod på 90-talet kallat ”Världens tråkigaste lag” i East Fronts tidning ”Öster News”. Fullständigt korrekt faktiskt. Verkade älska att spela 0-0. Höll även på att förstöra Elfsborg genom att mycket lämpligt sätta två mittbackar på innermittfältet, medan landslagets blivande innermittfält, Anders Svensson och Tobias Linderoth, förpassades till bänken.
Domare:
”There can only be one”, nämligen Bengt Börjesson. Precis som i den gamla halvkalkonen ”Highlander” finns det många goda kandidater, men bara en värdig vinnare. Börjesson segrar i kategorin ”mardrömsdomare” eftersom han på egen hand felaktigt dömde bort Öster i en för SM-guldet helt avgörande match.
På hösten 1992 mötte Öster i Mästerskapsserien AIK i en match som skulle visa sig helt avgörande för var Von Rosens pokal skulle hamna. Börjesson inledde med att fullständigt felaktigt visa ut Tonny Westring i en frilägesutvisning, detta då åskådarna knappt hunnit bänka sig. Den gode Bengt nöjde sig dock inte med det, utan han lyckades dessutom missa att Andreas Bilds kanonskott var innanför mållinjen en liten stund senare. Med ett handicap som alltså innebar -1 i mål och -1 i man på plan för Öster, kunde AIK, stärkta av hjälpen vinna matchen med 2-0, och senare även SM-guldet fyra poäng före Öster. Med differensen på fyra poäng dras med lätthet slutsatsen att Öster hade vunnit SM vid seger över AIK. Bra jobbat ”Bengan”! Dessutom lär domarskrället ha skrutit om den felaktiga utvisningen av Westring efter att ”pipan lagts på hyllan”.
Det enda som skulle kunna få oss att helt glömma denna onödiga förlust är ett SM-tecken för Öster.
Arena:
Eyravallen i Örebro. Har alltid varit en naturlig hemvist för tjongfotboll. Örebro har aldrig tagit SM-guld, och kommer aldrig att göra det heller, om man inte lär sig sluta tjonga. Utsikterna för det är inte strålande direkt med tanke på de senaste 30 åren. Östers resultat på Örebros hemmaplan har heller aldrig varit strålande. Kan vändningen för Öster äntligen komma nu när konstgräset är på plats?
Reserver:
Martin Dahlin; Malmö FF, Per Ågren; Malmö FF, Mats Rotting; Elfsborg IF.
Skribenter:
Anders Munck
Anders Alm
