Hur inleder man en matchrapport från mötet mellan Helsingborg och Öster på Olympia idag? Ska man tala om en bragd? Ett hjältedåd? En spark i röven åt alla s k fotbollsexperter? Eller ska man bara konstatera att det är precis så här bra och fyndigt som Öster kan spela i sina bästa stunder och att det till och med kan bli ännu bättre? Det får helt enkelt bli en kombination av alltihop.
Vi såg framför oss en riktigt tuff match, en övermäktig uppgift. Det var åratal sedan Öster senast besegrade Helsingborg i en tävlingsmatch, och efter premiären så insåg vi att vi har en del kvar att bevisa innan vi kan kalla oss ett fullgott allsvenskt lag. Den inställningen hade supportrarna på plats kvar under matchens inledande 15 minuter, då vi drog på oss tre(!) varningar och Kaspars Gorkss var millimetrar från att bli utvisad. Ängsligheten från premiären fanns kvar, vi backade hem med för mycket folk och var aggressiva på fel sätt. Men sedan brakade helvetet löst. Fullkomligt.
Mikael Thomasson, Östers ”nödlösning” på sina skadeproblem i anfallet, visar hur svårstoppad han kan vara i sina bästa stunder när han nästan retfullt enkelt glider igenom HIF:s mittförsvar i en kontring, skjuter och får se bollen träffa Jesper Janssons vad och hamna i mål. 0-1 till Öster och Olympiapubliken trodde inte sina ögon. De skulle få se mer saker som var svåra att tro på.
För efter detta mål så vågade Öster spela den fotboll vi supportrar med dårars envishet hävdat skall räcka för att etablera oss i Allsvenskan. Man låg till synes passiva, erövrade sedan bollen högt och anföll med mycket folk och smarta kombinationer. 0-2 är matchens delikatess, Thomasson kommer rättvänd mot HIF:s försvar som drar ihop sig mot mitten och glömmer Johan Mattsson som kommer ångande runt på vänsterkanten. En ”enkel” klack av Thomasson, och HIF-försvaret inklusive målvakt får agera statister när Mattsson stänker in bollen i bortre hörnet med sträckt vänstervrist. Fantastiskt.
Öster fortsätter sedan att trumma på när man väl får bollen, och ser till att det nu blir HIF som blir det ängsliga laget. Utan att egentligen ha fattat det så ligger man under med 0-2, och med lite mer skärpa i de snabba anfallen från Östers sida så hade det faktiskt kunnat vara ännu mer i paus. En helgjuten första halvlek av rödblått, bortsett från de första femton minuterna.
Hela andra halvlek bygger på samma trend som den första. HIF försöker få igång sitt anfallsspel och Gustaf Larsson har bl a ett friläge men skjuter två meter över ribban, men det är öster som är mest homogent. Med en förvånande kyla i försvarsarbetet och med smarta omställningar får man arbetsro, inga bollar tjongas bort och HIF får kämpa hårt för varje vunnen boll. Dani Hamzo har sedan ett friläge för Öster i slutet, men skjuter över och de flesta tror att matchen slutar 0-2 vid det här laget. När Macke Jonsson bryter näsbenet och får bäras av planen blodig så blir resultatet än mer definitivt.
Men då presenterar sig Peter Gitselov för Helsingborgsförsvaret då han snappar upp en bakåtpassning och slår in 0-3 i 91:a minuten. Vilt jubel utbryter bland de tillresta Östersupportrarna, och skrällen är ett faktum. När slutsignalen ljuder så kan vi lägga en av Östers bästa halvlekar på mycket länge bakom oss. Vi har spelat smart, effektivt och därmed gjort motståndarna till statister. Och detta med högklassigt allsvenskt motstånd.
Om vi skall rangordna HIF:s insats så får vi börja med att säga att jag sett dem mycket bättre än så här. Idag såg det som tidigare sagts ängsligt och faktiskt lite håglöst ut i vissa situationer. Trots detta är jag säker på att man kan ”Sundets pärla” kan haka på toppen i Allsvenskan, truppen är homogen och stark på de flesta punkter. Även utan skadade Alvaro Santos, som må ha saknats men idag tror jag faktiskt att inte ens allsvenskans mest komplette anfallsspelare hade kunnat hjälpa sitt lag undan förlust.
I Öster var Johan Svensson riktigt bra och visade att premiärmatchen inte var ett undantag, och även Dani Hamzo skapade mycket för sitt lag utan att dock få sätta dit någon av chanserna. Vi får inte heller glömma Mikael Thomasson som gjorde sin klart bästa match någonsin i Östertröjan, bland alla delikatesser finner vi som bekant ett mål och en briljant framspelning. Försvaret med mittlåsen Bild och Gorkss i spetsen var även det helgjutet, och som ni märker har vi snart nämnt hela laget – hela kollektivet skall alltså ha med beröm godkänt för sin insats idag, ifall ni nu undrade.
Vi får dock inte slå oss till ro med detta, utan inse att de kommande matcherna inte kommer att bli enklare. Vi måste se till att få bort ängsligheten helt (i ett mardrömsscenario hade den idag kunnat orsaka minst ett HIF-mål och en utvisning(Gorkss) för Öster), och fortsätta med att ytterligare få upp tempot i anfallsspelet. Lyckas vi med detta så har vi alla förutsättningar att nå det enda rimliga målet för dagens Östers IF:
Att hänga kvar i Allsvenskan.
Tack för idag, grabbar och tjejer(ÖIF Dam spelade 0-0 borta mot Mallbacken). Också ett tack till Kärnans supporterklubb, som bjöd in oss till samkväm innan match och som dessutom försett oss med bilder från matchen. Det uppskattas!
Laguppställning och mer matchinfo hittar du här.
