Så har vi då gått in i den avslutande fasen. Klockan har precis passerat 12-slaget vilket innebär att det är fredag. Nu är det således bara en helg och en måndag kvar innan det är dags för den kanske mest uppskrivna av allsvenskans premiärer – Östers IF v/s Djurgårdens IF. Vi spekulerar i vilken match vi har att vänta, och går igenom bägge lagens lagdelar.
Tanken var att separera den här artikeln till att behandla först Öster och sedan DIF, men på grund av sjukdomar och annat elände som stavas a-r-b-e-t-e så får vi ta analysen i en och samma artikel.
Djurgårdens IF. Svenska mästare 2002, och även 2003 ett oerhört starkt lag med få negativa sidor. Deras nuvarande spelidé började ta form i Superettan 2000 och kallades då för diamanten, en 3-4-3 uppställning med Stefan Rehn i en fri offensiv roll centralt i mittfältet. Tanken var att spela en bred fotboll med kantspringare och mycket folk i offensiven, och det funkade alldeles ypperligt efter några matcher i Superettan det året.
I Allsvenskan 2001 så gick det till en början lite trögare, och DIF:s trebackslinje fick det alltför tufft. Man satte då in en man till i backlinjen och började med en slags offensiv 4-5-1 som lyckades lite bättre. Experterna som börjar hånflina åt DIF:s satsning och raljerat med kommentarer som ”en järnkamin kan aldrig vara en lirare” fick tigande se på när blåränderna avancerade mot toppen. Mot slutet av säsongen var laget ett av Allsvenskans allra bästa om inte det allra bästa. Upphämtningen räckte dock ”bara” till ett silver, då Hammarby räckte hela vägen ut.
2002 var det ett annat Djurgården som klev ut på allsvenskans planer. De unga spelarna hade fått viktig rutin och började stiga fram på allvar, och de äldres roller blev mindre och mindre viktiga. Man fick tag i Häckens stortalang Kim Källström, och förmodligen var det en viktig pusselbit för resten av säsongen. Det är Malmö, Örgryte och DIF som gör upp om segern mot slutet och medan MFF och ÖIS tappar mot slutet gör Djurgården tvärtom. Föreningens första guld sedan 1966 är ett faktum.
Frågan alla Östersupportrar ställer sig är: Hur kan vi slå Djurgården? Frågan borde istället vara: Hur ska Djurgården slå oss?
Det är de blårandiga som har den stora pressen på sig. Det har gått lite halvknackigt i träningsmatcherna, vilket dock säkerligen till stor del berott på en del skador och landslagsuppdrag m.m. för viktiga spelare (vi såg ju allihop hur Källström och Isaksson såg ut mot Ungern i onsdags). Men ändå? Värendsvallen är alltid Värendsvallen, och nu tycker jag vi tar och betygsätter de olika lagdelarna (lagen får dela på fem poäng där skribenten tar hänsyn till såväl form som spel och spelare):
Målvakter
Djurgården har Sveriges talangfullaste och kanske även bästa målvakt i Andreas Isaksson. Hans spel räddade DIF många gånger under 2002, och lär göra så även i år. Öster har två jämnstarka målvakter som motståndarna har dålig koll på. Stringheim är mest rutinerad, men Kennfors har visat såväl pondus som form på sistone och kanske är det så äntligen dags för den evige talangen att blomma ut. Men det går givetvis ändå inte att förneka – det här är en av DIF:s allra starkaste sidor och man vinner kampen om de fem poängen tämligen överlägset, och hade man haft kvar Shaban som andramålvakt hade det blivit ännu mer.
Poäng: 1 – 4 till DIF
Backlinje
I mittförsvaret matchar DIF duktiga Markus Karlsson och Patrik Eriksson-Olsson. Att de här två herrarna är viktiga för lagets försvarsspel är en underdrift, då man liksom Öster ofta går upp offensivt med ytterbackarna. Men det är ändå den lagdel jag ser som DIF:s svagaste, vänsterbacken Dorsin är nästan bättre offensivt än defensivt och veteranen Niklas Rasck på högerkanten kanske inte är lika rask som han en gång varit. Jag har sett en hel del matcher med DIF där man fått en del problem när motståndaren anfaller brett, och givetvis är det något vi skall försöka göra på tisdag.
Öster å sin sida har förstärkt fjolårets kanske svagaste lagdel betänkligt. Den rutinerade duon Thor/Bild har sett riktigt bra ut på försäsongen, och då ska man också tänka på att letten Kaspars Gorkss ansluter i premiären efter en lättare stukning och U21-uppdrag i Lettland. Även ytterbackarna Jocke och Putte Karlsson visar gryende form, och kanske är just den här lagdelen Östers allra starkaste för tillfället. Jag chansar här och ger Öster ett visst övertag, mest med tanke på att DIF:s backlinje släppte in 4 mål mot ett finskt lag häromsistens (Dorsin och Isaksson i målet borta).
Poäng: 3 – 2 till Öster
Mittfältet
DIF kör med tre man på mittfältet, och Allsvenskans bästa spelare Kim Källström är givetvis en viktig kugge. Vidare har man 23-årige Johan Arneng som är tänkt att (försöka) ersätta Rehn och ytterligare ett knippe sevärda spelare där kanske Yannick Ngagu Bapupa visat bäst form under försäsongen. Knivskarp konkurrens är bara förnamnet, och visst får vi det oerhört tufft här. Men det är trots allt bara tre man mot Östers fyra, och håller man bara stenkoll på Källström så ha vi trots allt en chans att kunna föra spelet bitvis.
Öster saknar Daniel Petersson oerhört mycket. En normalt tränad Petersson hade kunnat fira stora triumfer på kanten här, men nu är det som det är – operation väntar och ingen träning på ytterligare fyra – fem veckor. Centralt har vi en extremt talangfull duo i Velic och Hutchinson som vi alla hoppas skall bli allsvenskans stora överraskningar. Men kan de hålla spelet uppe när DIF pressar på? Våra yttermittfältare Johan Svensson, Johan Mattsson och/eller Alexander Steen måste dra ett tungt lass i premiären för att vi skall kunna få fram bollar på kanterna. Svårtippad lagdel för närvarande.
Poäng: 2 – 3 till DIF
Anfallet
Här får vi det tufft när Djurgården trummar på med sina tre forwards. Bara blanda och ge mellan Wowoah, Makondele, Elmander, Stefanidis… Nej, här kan vi normalt sett absolut inte matcha. Men hur är det egentligen med herrarnas målform? De tre senaste träningsmatcherna har Djurgården bara gjort ett mål (Källström på straff), vilket måste anses som lite oroväckande för blårändernas del.
Även Öster har bekymmer med målskyttet. Pigge Dani Hamzo har kontrat in bollar i slutminuterna i de senaste träningsmatcherna, men i övrigt är saknaden efter Ludde Ernstsson och Andreas Ottosson gigantisk. Micke Thomasson började säsongen bra, men verkar nu ha fallit tillbaka lagom till premiären, och Anton Axelsson är ännu för ung och oprövad för att vi ens skall kunna räkna med honom. En ljusglimt att (otränade) Ludde Ernstsson kan vara aktuell för ett inhopp, men annars är det rätt mörkt för närvarande.
Poäng: 1 – 4 till DIF
Slutanalys
DIF vinner analysen klart på poäng (7 – 13) men var det någon som hade väntat något annat? Nej, just det. Men det är det som är tjusningen med fotboll, hade matchen spelats efter de s k experternas förhandstips hade inte 11 000 personer köpt biljett till premiären…
Jag tippar att Öster kommer att få försvara sig mycket under matchens gång, men att det kommer att ges tillfälle till kontringar, vilka vi måste utnyttja till max om vi skall ha någon chans. Kan vi hålla blåränderna stångna i första halvlek så kan faktiskt allt hända, och kan vi dessutom få några magiska bollar centralt slagna av firma Velic/Hutchinson som t ex i träningsmatchen mot Halmstad i Tipshallen så är inte vår chans att vinna matchen lika med noll.
Men Djurgårdens gigantiska bortastöd (säkerligen över 3000 personer) ,de skadefria nyckelspelarna och det faktum att man efter en halvtaskig försäsong ab
solut inte inte vill inleda säsongen med en förlust gör att jag trots allt tror på en klar DIF-seger. Men innan vi målar upp hela fan på väggen skall vi komma ihåg åtminstone två saker:
1. Ingen förväntar sig någonting annat än att vi förlorar med en handfull mål.
2. För mycket press kan ställa till det för alla lag.
Det viktiga för oss supportrar är att stå upp för vårt lag för om vi bara finns där och aldrig tystnar så kan det innebära hela skillnaden. Vi kommer att dränkas i DIF-fansens sång stora delar av matchen, men om eller när de tystnar så skall vi höras.
Alltid Öster.
