Insöp lite Londinium häromveckan. Runt Piccadilly skvallrades det allmänt om Öster och i synnerhet om Jevgenij Kouznetsov. Man hade en teori varifrån Östertränaren Jevgenij Kouznetsovs mystiska smeknamn härstammar. ”Shenka” lär vara en kombination av 80-talstuggummina Jenka och Shake.
Tog även dubbeldäckarbussen genom fashionabla Chelsea för att tillsammans med min inte fullt så fotbollsfrälsta sambo irra mig fram till Stamford Bridge. Skulle få se Blackburn Rovers för första gången. Kanske för sista gången också om jag inte passade mig. Ty våra biljetter gav oss tillträde till ett par stolar tio meter snett bakom ena målet mitt bland trettiotusen Chelseafans. Ett fylligt matchprogram avslöjade ett smått magnifikt Blackburnfacit på Stamford Bridge, där de så gott som aldrig förlorat. Det skulle antagligen bli ändring på det denna dag då den blå främlingslegionen skakade fram chans på chans, tänkte jag. 85 minuter senare var det fortfarande mållöst trots att Zola, nyligen framröstad till klubbens bäste spelare någonsin (!), bytts in. Då hittar Dwight Yorke rätt. Samme Yorke som, enligt en skvallerblaska jag köpte intill Liverpool Street Station på hemresedagen, är far till en fotomodells överviktige, oäkte son och tillika ettåring. En fettobebis på säkert 20 kg som den stenrike Trinidadochtobagiern inte mäktar med att betala något underhåll för. Hur som helst. 1-0 till ett rödsvart Blackburnlag. Sällan har jag skådat mer orättvis utdelning. 2-0 bara ett par minuter senare. ”Attans, det var dålig markering där,” försöker jag uttrycka med kroppsspråket för att inte få all världens headhunters över mig. Jimmy Floyd Hasselberg dundrar in en frispark på övertid som jag känner mig tvungen att applådera fejkglatt mitt i nervositeten över att Rovers ska tappa ännu några poäng. Gästerna vinner dock matchen.
Väl hemma från de brittiska öarna får jag veta att det talas om att min gamle vän Värendsvalle har blivit poppis igen. Han har bjudit in till knytkalas den 8:e april i sitt hus med nästan samma namn. Valle själv fruktar att han kanske får låsa dörren vid 19-tiden (om han nu inte måste ställa in för att hans golv är för fröset?). Det här känns nästan lite fel samtidigt som den fulla rätten råder. De senaste åren har man ju kunnat kliva in innanför Värendsvallens portar och slagit upp ett militärtält där man vill stå (varför man nu skulle tälta under matchen – det går ju ändå inte att låsa tältet, eller hur, Raggar´n?) på de ödsliga betongmarkerna. Ska man nu stå som en packad sill så känns det som att man är borta hemma. Packad sill var man ju snarare om man var Matchvärd Falukorv på Strandvallen för några år sedan. Men nu när vi har Johan ”Feskar´n” Svensson hos oss så får man väl ta nya seder och bruk i bruk.
Väl hemma från Storbritannien är man ju även sugen på lite äkta svensk mat – som pizza. Så gör man sin veckliga hembeställning från Dal Baffo eller något liknande tillverkningsställe. (En ganska rolig tanke jag fick ta del av häromdagen är den om hur man på ett billigt sätt kan få taxi från staden till exempelvis Teleborg i samma pris som maten. Man gör en telefonbeställning av två pizzor till hemadressen och går sedan in på pizzerian och ber att få åka med i pizzakillens bil.) Plockar fram pizzatallrikarna, vänder på dem och avnjuter tillverkarens namn: Rösler, Germany. Ska man stämplas som normal eller icke normal när parallellen till den gamle tyske måltjuven Uwe Rösler, som härjade i Man City långt innan den stora invasionen av utländska spelare, känns given? Eller när man målar på sin bildkurs och ska blanda till en tallrik lila färg och bara vill blanda mer och mer eftersom färgerna som skapar den lila färgen ger en så fantastisk inre bild av ett rödblått fetto-konfettiinferno. Eller när man vikkar på fritids och en helt vanlig förälder ska hämta sitt barn och man inte kan låta bli att fascineras lite av att föräldern spelade för Öster under 80- och 90-talet. Eller när man tycker sig höra ”Atiiiba” i texten till partyklassikern ”Pata Pata”.
Vid sådana tillfällen får man försöka vända på begreppen: Det är dom vanställda som är dom normala och det är dom normala som är dom vanställda.
Forumet bjuder på en hel del roliga filurer. En av mina favoriter är han/hon som bemödar sig att skriva ”sds” under pseudonymen ”sds” (som en och annan gärna besvarar med inlägg såsom ”aaa”, ”ggg” eller ”öif”). Även användandet av ”moah” för att tysta dumma diskussioner är ganska rätt. En mystisk individ är ”skämme” som faktiskt har en del halvvettigt att komma med. Och vilken självdistans att kalla sig själv ”skämme”! En tredje är Johan Ekström som häromveckan förklarade att man ju inte använder ”de rediga namnen” inom East Front – en förklaring till varför han i det officiella protokollet från East Fronts årsmöte kallade vår nye boss Torbjörn Axelsson för Tobias Ax innan Zingo (Tobias Croby) rättade till det. Andra namnlegender i forumet är Skägget, KAX, ZWÄMPA och MATTAN. Varför tre av dem har skrikande namn (med STORA BOKSTÄVER) vet jag inte. Inte heller varför de inte använder de riktiga namnen när alla ändå vet vilka de är. Jag Heter för övrigt Pansen.
Det sägs i en mängd lokala gratisblaskor att hockeytemperaturen är hög i Växjö just nu. Jag har alltid bott här man jag känner inget. Någon annan som gör det så säg till. Jag håller på HV men jag tycker inte ens att slutspelet för de riktiga hockeylagen känns särskilt intressant. Men med en viss sorts journalistik kan man tydligen vinkla det så att det verkar som att Växjöborna i allmänhet bryr sig om Växjö Lakers. Ungefär samma journalistik skulle nog även kunna få det till att Östers värvningsansvarige förespråkar nazism och alkoholism genom värvningen av Kaspars Gorkss. Lettens efternamn blir ju baklänges SS-Krog. Språket är farligt. Lakers är trams.
Jag har varit lite gnällig gentemot nya fotbollssajten Fotbollssnack bl a för att de påstod att Ludde, Otto och Bild är våra enda spelare som har allsvenska meriter (vilket ju är helt fel då även Thor, Jocke K, Putte K, Danne P och Hamzo har det. Kanske spelade även Stringen någon allsvensk match i MFF?). Nu slog de dock till med en trevlig Hamzo-intervju i samband med att han hade ”skrivit på” det muntliga kontraktet. Där fick han välja ett ”svars alternativ” på fem frågor. Han valde naturgräs före konstgräs, anfallsfotboll före försvarsfotboll, Allsvenskan före Serie A och Växjö före Stockholm. Bra så långt. Sedan valde Dani sol före regn och då blir man ju något oroad. Vet han att han har gett sig in i Regngudens rike? Vet han att Värendsvallen styr över en egen klimatzon med 500 regndagar per år? Nåja, han får väl erfara det så småningom. Välkommen till Växjö, Öster och East Front, Dani Hamzo!
Sent tillägg: 0-0 på Pekings konstgräs. Helt okej. Om det inte hade varit för att Denis the menace, aka Denis Penis Tennispung, fick läggas till på skadelistan. Och att Hamzo visade obehagliga Axeldahl/Blomqvist/Susak-vibbar genom att missa öppet mål från 2 meter.
Ni ska åka till Milano och äta spaghetti!
Heja de röda och blåda!
Ciao, ciao, Italia!
Ta hem full rätts!
