Detta veckobrev är inte bara ett stand-inbrev för Jockeluring, det är den första artikeln som publiceras på den nya version av eastfront.net jag haft nöjet att utveckla under den senaste tiden. Det känns alltid väldigt roligt att få göra en nylansering av sidan, att få rätta till en massa irriterande buggar och att få lattja lite med nya designer. Vidare är det roligt att få skriva lite om inspelningen av ”Rödablå, Rödablå” (se bild t h)
Om vi bärjar med att behandlar eastfront.net så finns egentligen inte mycket att säga om den nya sidan mer än att den som vanligt fortsätter att utvecklas, och att nuvarande versionsuppdatering till största delen innehåller buggfixar och designförändringar. Inga egentliga nyheter ännu alltså, även om ett helt nytt bortaresesystem och en extremt uppfräschad EF Trophy gör entré om några veckor. Så vi släpper väl den biten för närvarande va?
Den stora nyheten i veckan känner väl de allra flesta till. På ena sidan står USA, Storbritannien, Turkiet och Danmark(!) och på den andra sidan finner vi Irak. Jag kan inte hjälpa att blanda in min sjuka ironi mitt i allt det tragiska som utspelar sig i Mellanöstern just nu och se det hela som en fotbollsmatch:
I en fotbollsmatch kan man besegra sin motståndare på två sätt. Det ena är att genom att spela smartare & snyggare än motståndaren och med stort tålamod till sist vinna matchen. Det andra är att gå in för att sabotera själva spelet, sparka knäskålarna ur led på motståndarlagets bästa spelare och sedan satsa på att kontra in bollar. Jag avskyr alla lag som använder sig av metod nummer två, sen får själva motståndet se ut nästan hur som helst. Nu vet nog de allra flesta av er min inställning till kriget; att FN inte fick chansen att lösa det hela på en mer fredlig väg är inget annat än en stor skandal och det kommer att innebära mycket tråkiga saker i framtiden, var så säkra.
Tyvärr så tar kriget lite av den glädje och förväntan varje fotbollssupporter känner så här års. Eller hur är det med oss Östersupportrar? Ser vi verkligen fram emot Allsvenskan 2003, eller har vi drabbats av den så kallade EF-sjukan allihop?
Jag kanske skall ta och förklara EF-sjukan. Den går ut på att den smittade älskar Öster så pass mycket att man på ett närmast maniskt sätt aldrig vågar tro något gott om laget. Så fort man får för sig en endaste sekund att Öster ”ska bara hänga kvar” i Allsvenskan så är det kört, och man spenderar resten av kvällen med att konstatera att det är ens eget fel om laget åker ut i år. För man har ju tänkt de förbjudna tankarna; ”TÄNK OM…” och det är riktigt, riktigt illa.
För den häftigt EF-insjuknade är årets försäsong en stor lättnad. De mest rutinerade spelarna fortfarande småskadade, och har knappt spelat en enda minut försäsongsmatcher. Vid varje match har minst en spelare blivit skadad, träningslägret i Italien slutade med snöstorm och två inställda matcher, det avslutande lägret i Danmark med svinkallt och blåsigt väder och sist en pliktskyldig 2-1 vinst mot IFK Malmö. Lägg till detta att diverse hemsidor och sporttidningar enkelt hävdar att såväl Öster som Enköping åker ur, och ni förstår att den EF-insjuknade (som gör motgångssupportandet till en stor konst) just nu firar med billig champagne att han slipper de positiva nyheterna som t ex en 4-0 vinst mot Halmstad eller 11-0 mot IFK Malmö hade inneburit.
Själv har jag brutit mig ur den här sjukan i år. Jag tänker ha roligt under hela säsongen. Jag tänker njuta av varenda match, och även om vi förlorar så kommer jag sända en tacksamhetens tanke att vi i alla fall inte förlorar mot ett andra klassens lag, som t ex i den där sjuka matchen mot Stenungssund 1999. Jag skall bara njuta av att se ett Öster som utvecklar allsvenskan med sin tekniska och anfallsglada fotboll; sen må vi kanske bl a sakna några rutinerade rivjärn i mitten men det skiter jag i. Vi har lagt grunden, vi har spelet och vi äventyrar ingenting. Ju mer och mer jag funderar på det, ju verkligare och meningsfullare blir det. I kommande krönikor kommer jag att ägna mig åt mer analyserande av truppen, och även lite intervjuer så låt oss lämna våra förväntningar här och bara kallt konstatera EN sak.
Vi SKA ha roligt i år. Låt oss bevisa för de som skriver om ”öststatsarena” utan ironi i pennan att vi är Öster och East Front, vi är lagom skadade av flera år med total motgång men vi har sjukt roligt ändå. Ingen kan ta ifrån oss detta.
”Rödablå, Rödablå”, den nya Österlåten som är framställd som en hyllning till laget från East Front är ett exempel. Hela låten andas faktiskt med våra lungor rent själsligt, och textmakare Jockeluring verkar ha haft parabolantenner ute innan själva textmakandet som fångat upp EF:s olika stämningar, tankar och inställningar. Låten är kult redan innan den är officiellt släppt; en 80-talsdisco vars refräng är precis så idrottsligt sliskig att den sätter sig direkt i skallen. Lär spelas sönder och samman under säsongen i såväl radio Kronoberg som de övriga lokala radiokanalerna. Magiskt bra. Tack för den.
Slutligen: Ta hand om varandra och var tacksamma. Dels att vi lever i ett land som USA inte fått för sig att bomba ännu, och dels för att Östers IF finns i allas våra hjärtan.
Eder,
Zingo
