Tog mig en promenad i Solna Centrum i dag. AIK-shopen visade sig vara befriande tom på folk, precis som min frisersalong längst bort vid stadshuset. Där inne stod frisörskan i sin ensamhet och jag tänkte väl att det var ett tecken från Gud så jag gick in och klippte mig.
På köpet fick jag hela frisörskans livsberättelse. Hon var en tredjedel perser, en tredjedel afrikan och en tredjedel asiat. Jag undrade om inte Persien låg i Asien och att hon i så fall borde vara två tredjedelar asiat, men på det resonemanget hängde hon inte riktigt med så jag lät saken bero.
Vidare berättade hon att jag borde köpa mousse och smeta in i håret samt att hon just sparkat ut sin kille. ”Berätta mer om killen” sa jag ”så lovar jag att köpa mousse”. I skrivande stund kom jag just på att jag glömde den förbannade moussen hos frisörskan, men det kanske är ett tecken från Gud det med.
Hur som helst så hade frisörskan åkt till Iran för att hälsa på föräldrarna medan hennes svenske kille blev kvar här. Eller förmodligen inte, förresten, för frisörskan har räknat ut att han förmodligen var i Moskva medan hon var borta. Det började med att hon ringde från Teheran till killens mobil och inte fick något svar
Efter flera dagar och ett 70-tal försök så svarade killen. Stackars frisörskan hade varit utom sig av oro. Men killen berättade att han hade blivit nedslagen av några gangsterungdomar och att dom hade tagit telefonen från honom samtidigt som han själv fick plåstras om på Karolinska.
Detta nöjde sig frisörskan med för tillfället, men tillsatte genast en utredning när hon kom hem. Hon kollade med Europolitan om det var möjligt att ha kvar sitt nummer om telefonen blivit stulen, men Europolitan meddelade att det tar över en månad att få tillbaka numret. Alltså hade telefonen aldrig stulits, killen hade bara köpt nytt skal till den gamla.
Därefter begärde hon inköpskvitto av killen för den nya telefonen, men han hävdade att han hade köpt den begagnad. Då begärde hon läkarkvitto från Karolinska och det kunde ju inte killen plocka fram, så nu hade hon honom i ett hörn. Men han slingrade sig fortfarande som en orm.
Nästa steg blev att korsförhöra killens alla vänner. En av dem stod inte pall för trycket utan berättade att killen hade varit i Moskva på galej. Eventuellt var en rysk donna inblandad.
– Så jag kastade ut honom, sa frisörskan. Det är lite synd för jag saknar hans hund.
Efter denna intressanta hårklippning begav jag mig till Edelweiss för en schweizerschnitzel och en öl. Och två kvällstidningar. Och en fyra dagar gammal DN. Förra gången jag var där höll jag på att bli påpackad en undulat i en vecka, den här gången gick det lugnare till. Jag satt ensam i ena hörnet av restaurangen och i andra satt ett äldre par där käringen oavbrutet sa ”skrik inte” och gubben oavbrutet svarade ”jag skriker inte” och käringen oavbrutet fyllde på med ”jo det gör du”.
Eftersom den delen av dialogen var det enda jag hörde så är jag böjd att hålla med gubben om att han faktiskt inte skrek.
Schnitzeln smakade plastic padding och den stekta potatisen var nog från i tisdags. Men den fyra dagar gamla Dagens Nyheter piggade upp. I den stod nämligen något som får mig att konstatera att Askan, Mattan, Skägget och andra är rena kvartsfigurerna som fans i jämförelse med Corinthians-supportern som i vredesmod klättrade upp i ett bananträd och blev kvar där i protest mot lagets dåliga resultat. Nu sitter han där och äter bananer; bananskalen kastar han mot klubbens huvudingång och han säger att han tänker sitta kvar i sitt träd till dess att laget har bytt startelva eller taktik.
Sånt kan man läsa sig till en söndag på Edelweiss i Solna. Tyvärr står det en massa skit i tidningarna också. T.ex. krönikören Mats Larsson i Expressen, som i alla tider har stått till höger om Djingis Kahn. I dagens tidning hävdar han att alla som demonstrerade mot krig i går har irakiskt blod på sina händer. Jag ska inte gå i evighetslång polemik, veckobrevet är långt nog från ämnet som det är, men låt mig presentera tre korta sanningar innan jag går vidare:
1) USA förbrukar 25% av all världens producerade olja. Bara transporterna inom USA står för 65% av all landets förbrukning. Hela USA:s infrastruktur bygger på tillgång till billig olja.
2) Inom 5-10 år har världens samlade oljeproduktion minskat med ungefär två miljoner fat om dagen.
3) I Mellanöstern finns bara ett land som har potential att kraftigt öka sin oljeproduktion. Irak.
Hade jag nu inte lovat att behandla ämnet kort så kunde jag ha fyllt på med dokumenterade sanningar om att USA i historien har ljugit som argument för sina handlanden. Man hittade på en nordvietnamesisk attack på amerikanska flottan för att Lyndon Johnson skulle få skäl beordra attack (källa: Johnson själv; på attacken följde tolv år av krig). Överste Bo Pellnäs ha vittnat om amerikanska lögner avseende fientliga truppförflyttningar vid Bosnien-serbiska gränsen, uppdiktade saker som användes som argument för att gå till attack. Och alla vet ju i dag att irakiska soldater INTE slet kuwaitiska barn ur sina kuvöser för att irakierna vill ta med sig kuvöserna hem som krigsbyte.
Det finns kort sagt historiska skäl att inte lite mer på vad Colin Powell säger i dag än det gjorde att lyssna på det brittiska PR-maskineriet under andra världskriget då det sades att tyska soldaters favoritsysselsättning var att äta spädbarn.
Det hindrar ju inte att Hitler var oerhört nära att i maj 1940 lyckas ha ihjäl hela den västeuropeiska demokrati-visionen. Och att Saddam är en jävla gangster.
Och hade jag nu inte lovat att hålla ämnet kort så skulle jag ha fortsätt med att påminna om varifrån Saddam fick sina vapen från början. Då var väl den amerikanska och brittiska taktiken att komma över Saddams olja en annan, kan tänka.
Alltså promenerade jag i går tillsammans med 30.000 andra hela vägen till amerikanska ambassaden? Nä, jag satt hos en polare och drack öl. Jag är bra ynklig jag.
Tillbaka till min söndag. Jag reste mig upp från Edelweiss och promenerade tillbaka in i Solna Centrum. I brist på annan sysselsättning ringde jag då min bror och därefter spontanköpte jag The Sims Deluxe Edition. ”Mycket omtyckt av tjejer” sa butiksbiträdet och jag blir inte klok på vad han försökte säga med det.
Så gick jag hem igen med mina tidningar och mina simmar och så kom jag på att det var min tur att skriva veckobrev. Så då gör jag det:
Skadeläget i lagets offensiv oroar mig å det grövsta. Speciellt med tanke på att jag ställer upp på allt utom att vi blir ett Kalmar, d.v.s. sköter oss hyfsat men klarar inte av att göra mål.
Å andra sidan har vi en lång säsong framför oss. Bara de skadade frisknar till så är det inte hela världen om de inte är toppade till premiären. Det kan rent av vara en fördel om olika individer är i olika fas i uppbyggnaden. Speciellt med tanke på att vi har en modig tränare som verkligen törs ta ut laget efter form och inte efter vem det är mest synd om.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram Lindstigs tifo-tävling i ljuset (startsidan). Den är lika genial som suicidal. Jag vet vad jag talar om eftersom jag i många år varit med på polaren Rickys OS- och VM-tips. Ricky arrangerar och Djurgårdes-Putte och jag protesterar. Mot allt! För den som letar tillräckligt länge kan nämligen precis vad som helst bli en slamkrypare. Ta bara Lindstigs allra första fråga:
Hur mycket folk kommer att se Öster-Djurgården?
För ett otränat öga är frågan glasklar. För en slipad tävlingssabotör något helt annat. Då låter det så här:
PROTEST! Vad är det som avses? Folk på Vallen eller folk överhuvudtaget (t.ex. TV)? Och mer tids-specifikt NÄR är det som avses? Den lättlurade kan ju gå på att det handlar om matchen på Vallen den 8 april 2003, men den saker står det inge
nting om i frågan. Även om frågan hade formulerats: ”Hur mycket folk kommer att se Öster-Djurgården på Vallen den 8 april 2003?” så återstår en rad oklarheter. För hur ska frågan tolkas om matchen blir uppskjuten till t.ex. den 11 april? Och vad menas med ”folk på Vallen”? Är det antal betalande som avses, och har tävlingsledningen i så fall säkrat så att inte Ola Rydén och andra suspekta element tillåts vara med i tävlingen eftersom dessa fullt möjligt kan justera publiksiffran efter egen (tävlings-)smak? Eller ska frågan tolkas bokstavligt? För då måste vi räkna in spelare, funktionärer och korvhandlare också. Räknas förresten den korvhandlare som ser 25 minuter av varje halvlek som en person, eller gör vi rätt i att ta till decimaler?
Det värsta exemplet i genren var i ett OS-tips där stackars Ricky hade råkat fråga hur många NHL-spelare som skulle befinna sig på isen i en specifik OS-hockeymatch. Problemet för Ricky var att Fedorov förmodligen skulle spela, men var han par definition NHL-proffs eller inte? Han befann sig nämligen i strejk eftersom han inte accepterade Detroits nya kontraktsförslag sedan det gamla gått ut. Tillhör en ickespelande, ickekontrakterad, tidigare Detroitare NHL eller inte?
Protesterna haglade. Till slut var Ricky tvungen att ringa NHL Head Office och fråga. Jodå, Fedorov var att anse som NHL-spelare trots allt. Mobben lugnade ner sig. I ett par dagar, sen högg vi in på nästa fråga.
Jag vill alltså önska Lindstig all lycka i livet. Och jag vill uppmuntra alla EF-are till att vara med i tävlingen. Det är fantastiskt roligt och även den som halkar efter i början kan slå till med en fullpoängare och ge sig in i toppstriden.
Själv förbereder jag protest mot fråga 8 (”Hur många poäng har Öster den 1/7”). Vad händer om Östers bortamatch mot Sundsvall blir uppskjuten en dag? Då kan Öster ha ett visst antal poäng när den 1/7 börjar och ett annat antal poäng när dagen är slut.
Jag har minst tio sådana till. Ser verkligen fram emot säsongen. Heja Lindstig friskt humör.
