Har jag berättat om min polare Skiftnyckeln? Vi kallar honom så för han har en sjuklig drift att skruva sönder saker om han får chansen. Det kostade mig 100 zloty i somras och eftersom jag inte har så mycket annat att berätta kan jag väl lika gärna berätta det.
Fast en del annat konstigt har faktiskt hänt när jag tänker efter. 1-5 mot Skene, till exempel, det känns lite udda. Och att den nya servitrisen på min kvarterskrog försökte få mig att ställa upp på att vara fågelvakt i en vecka när allt jag önskade var att få äta min wienerschnitzel i fred.
Sen var det rätt konstigt att få ett kravbrev från Telenordia med hot om kronofogden. Jag betalade blixtsnabbt de 512 kronorna, så snabbt att jag inte hann komma på att jag inte är kund hos Telenordia och aldrig har varit det. Det tog tre veckor att få tillbaka pengarna. Nån ursäkt lär jag väl aldrig få.
Att det har kommit ut en ny bok om Heliga Birgitta är väl inte så konstigt i sig, men bokens titel får mig att fundera: ”Heliga Birgitta – åttabarnsmor och profet”. Jag kanske är fördomsfull, men i min värld knullar inte helgon som kaniner.
Konstigast av allt på sistone är nog ändå Macaulay Culkin. Kommer ni ihåg den söte lille pojken i ”Äntligen Hemma”? Jag kan berätta att han numera är varken söt eller liten. För plötsligt satt han där i Jay Leno Show – två meter lång, med kolsvart hår, brunt läppstift och ditmålad blåtira runt ena ögat. Och så berättade han med basröst att han är rockstjärna, att han bor i ett 30-talshus som det spökar i, att han aldrig går och lägger sig före klockan sju om morgnarna samt att han hatar advokater. Det sista var kanske inte så konstigt, trots allt. Senast var det visst nån familj som fick skadestånd för att den hade blivit tjock av att äta hamburgare på McDonald’s. Personalen borde ha berättat för familjen att tre Big Mac till frukost inte gör dig magrare. Enligt advokaten, alltså. Och domaren. Som i bästa fall var advokatens bror.
Men nu kom jag bort från ämnet. Det var ju Skiftnyckeln jag skulle berätta om. Skiftnyckeln har kontakter i alla möjliga coola branscher och vet hur det går till ute i stora vida världen. Visste ni t.ex. att varje rockstjärna med självaktning avslutar kvällen med att pissa i ismaskinen på hotellet? Sånt känner Skiftnyckeln till. Inte konstigt att man vill vara polare med honom.
Och så det här då med hans sjukliga drift. Det hände sig i somras när vi var på galej i Polen. Plötsligt satt han där i sightseeing-bussen med en polsk nummerplåt i handen. ”Var fan kom den ifrån?” sa jag. ”Bakänden av bussen” svarade Skiftnyckeln. ”Och varför skruvade du bort den därifrån?” sa jag. ”Vet inte” sa Skiftnyckeln.
Vad busschauffören sa när han upptäckte tilltaget kan jag inte säga, för han pratade bara polska. Men han viftade med armarna och guppade med mustaschen, och han så riktigt, riktigt arg ut. Och så återkom ordet ”Policija” hela tiden. Det var då jag plockade upp 100 zloty-sedeln, bad teckenspråksvägen om ursäkt å vännens vägnar och hoppades att busschauffören skulle lugna ner sig.
Och det gjorde busschauffören. Så till den milda grad att Skiftnyckeln nog hade kunnat behålla nummerplåten om jag bara inte hade stoppat honom. Jag insåg nämligen att vi inte hade tillräckliga polska-kunskaper för att kunna förklara för nästa människa som skulle stå och gestikulera framför oss att nummerplåten faktiskt var ärligt inhandlad för kontanta pengar.
Så mycket mer har jag inte att tillägga. Mer än att det är lite för många ”kansken” just nu. Det blir kanske Wibrån, kanske Bild. Dessutom är Atiba bara kanske bra. Själv har jag börjat svänga från försvar till anfall. Att vi åker ur kan jag köpa, men inte av samma skäl som FF i höstas, d.v.s. oförmågan att göra mål.
Avslutningsvis kom jag just på att jag har lovat Söder att berätta hur man lurar Radiotjänst i Kiruna. Inte för att jag nånsin har gjort det själv i min ungdom, oh nej, utan för att… äh det är ju ändå preskriberat.
Man gör inte som min brors fru gjorde när de bodde på Teleborg på 80-talet. Hon var ensam hemma när pejlaren ringde på:
– Hej, det var från tv-pejlingen. Har ni TV.
– Javisst har vi TV.
– Hur länge har ni haft TV?
– Få se nu… ja i åtminstone tre år.
Så gör man alltså inte. Pejlaren blev visst så paff att han skrev ner det till två år. Och brorsan tog ut skilsmässa.
I stället gör man så här (autentiskt fall):
– Hej, jag representerar Radiotjänst. Ni är ju ganska nyinflyttade och det är ju mycket att stå i med flytten och så (vi hade bott där i tre år!), så jag förstår att ni inte har hunnit anmäla tv-innehav.
– Vi har ingen TV.
– (Snopen). Men… när ni skaffar TV är det viktigt att ni betalar er licens. Här är ett inbetalningskort.
– Finns ingen anledning för mig att ta emot det, för vi tänker inte skaffa TV.
– (sneglar över axeln, kikar in i vardagsrummet för att upptäcka en TV, men en strategiskt öppnad tvättstugedörr bryter sikten) Varför har ni ingen TV?
– Vi har våra skäl, men dem har jag ingen anledning att delge dig. Dessutom får jag be dig att sluta snegla in i vår lägenhet, du kränker vår integritet.
Om pejlaren när han kikade in i lägenheten hade sänkt blicken skulle han på golvet ha upptäckt det senaste numret av Canal Plus Magazine. Men i stället pep han iväg och hörde aldrig av sig igen.
Fast han vann ändå. För tre månader senare betalades tv-licensen likförbannat eftersom det blev för nervöst att behöva tänka på att ha TV-ljudet avstängt, tvättstugedörrar öppna och TV-tidningar gömda så fort det ringde i telefonen eller knackade på dörren.
Jag förstår Söders frustration, även om du ljuger precis som jag ljög… jag menar precis som personen i mitt autentiska exempel ljög. Du tittar visst på Svt med jämna eller ojämna mellanrum och eftersom Svt inte får in pengar via reklam så är det inte mer än rätt att de tar betalt på andra sätt. Det jag tror att både du och jag protesterar mot är principen. Varför ska svenska staten ha betalt för att jag äger en tv, vilken jag rent hypotetiskt kan 1) ha köpt i utlandet, 2) använda till att koppla upp mig mot internationella satelliter, och 3) endast titta på utländska kanaler i? De måste hitta ett annat system, ett system som inte är så förbannat fördummande.
Trösten är att de kommer att göra det när allt är digitaliserat. Betala om du vill, men betalar du inte så blir det svart i rutan. När det systemet är infört kommer jag att betala, och förmodligen du också när det visar sig att Svt köpt rättigheterna till Champions League. Östers matcher åker vi ju på, men United-Barcelona vill man gärna se i rutan. Om inte annat så för att vi ska lära känna det kommande motståndet lite bättre.
